– Man kanske kräks av den 17:e bananen
Jag minns att vi satt tysta vid köksbordet. Regnet smattrade mot miljonvillans fönsterrutor.
Finansmannen Mats Qviberg brukade inte vara tyst. Första gången vi träffades hade han visserligen tigit under nästan en minut. Men då som ett test av min person.
Annars var han nästan barnslig i sin ovilja att bli uttråkad.
Han hade visat mig de sju dödssynderna. Nedskrivna med blyerts, längst bak i almanackan.
Som en påminnelse bar han dem i kavajens vänstra innerficka. Men det var lättjan, inte girigheten, han var mest rädd för.
– Try harder, sa han. Det är mitt motto.
Det var fortfarande högkonjunktur när vi satt där, tysta på varsin sida om köksbordet.
Under nästan en månads tid hade jag följt honom för en artikelserie om klasskillnaderna i högkonjunkturens Sverige.
Miljardären Qviberg hade släppt mig oväntat nära: in i styrelserummen, på gymmet, i hemmet. Till och med en nära väns begravning följde jag med på.
Men detta var sista mötet. När vi satt i bilen ut till villan hade han sagt att det nog skulle kännas lite konstigt att inte längre ha mig i hasorna.
Det händer ibland att en speciell kontakt uppstår när man skildrar en människa. Jag tyckte mycket om Qviberg. Han var omtänksam, intelligent, väldigt rolig. På redaktionen sedan tyckte min chef att texten var för välvillig; kanske blev det publicerade reportaget just därför i stället onödigt hårt.
Jag och Mats Qviberg hördes inte igen.
Fyra år och en finanskris senare. Jag ser honom i tidningarna, skandalrubriker numera. I veckan förlorade Qviberg sitt livsverk HQ Bank. Finansinspektionen drog in licensen efter misstankar om grovt svindleri. Familjen Qviberg uppges ha förlorat upp emot 450 miljoner kronor.
Men på bilderna känner jag igen leendet. Och i intervjuerna är han märkvärdigt positiv, nästan munter.
Jag kommer att tänka på den där eftermiddagen vid Qvibergs köksbord för fyra år sedan.
Jag hade frågat om man blir lycklig av pengar.
Han skakade på huvudet och förklarade att rikedom över en viss nivå tvärtom kan vara direkt skadlig: människor deformeras, börjar tro att pengar är en egenskap.
– Och har man ätit sexton bananer är inte den sjuttonde så himla god. Den kan till och med vara så äcklig att man kräks.
Jag frågade om han hade nått den punkten. Mats Qviberg satt tyst en stund.
Sedan log han.