Ett försök att reda ut polisens information
Turerna kring den inställda U2-konserten har skapat förvirring.
Jag gör härmed ett ödmjukt försök att bringa klarhet i polisens information, som milt uttryckt har spretat åt olika håll.
Vad var det egentligen som hände då över 10 000 besvikna åskådare tvingades lämna Globen i söndags kväll och kvällspressens rubriker började skrika om hotbild mot Bono?
Det enda vi med säkerhet kan säga är att en person i säkerhetspersonalen slog larm om att hon släppt in en man som visat upp en pistol och sagt att han var polis och att han hade glömt att lämna den på jobbet.
Sedan blir det knasigt.
I måndags sa kommissarie Jan Friberg vid polisens avdelning för internutredningar att förundersökning var inledd mot en identifierad polisanställd.
– Identiteten finns inte i själva anmälan utan i sidohandlingarna, förklarade han.
Ett pressmeddelande från polisen med rubriken ”En polisanställd misstänks för att ha burit vapen i samband med konserten med U2” några timmar senare såg ut att bekräfta Fribergs uppgift.
Men sista meningen skapade förvirring på redaktionerna: ”Ingen person är i nuläget identifierad”.
Hur ska polisen ha det? Vet utredarna vem den misstänkte är eller inte? Och hur kan man påstå att en polisanställd är misstänkt om man inte har en aning om vem gärningsmannen är?
I tisdags beslöt så åklagare Håkan Roswall vid särskilda åklagarkammaren att inte inleda någon förundersökning. Något som motiverades med en vid en första anblick svårbegriplig formulering:
”Om den person som tog med sig ett vapen var polis, vilket för närvarande är okänt, har något brott inte begåtts”.
Polisen skrev ju i sitt pressmeddelande att det handlade om brott mot vapenlagen och tjänstefel? Vad är nu detta? Såväl kriminalreportrar som nöjesjournalister suckade vid detta lag högt.
Roswall avslutade sitt beslut med ett visst mått av syrlighet:
”Särskilda åklagarkammaren är inte någon tillsynsmyndighet. Det finns därför ingen anledning för mig att efterforska identiteten på en person som inte kan misstänkas för brott”.
På ett dygn gick alltså storyn från att handla om en identifierad polis som misstänks för brott till att gälla en person som inte har gjort något fel.
Kommissarie Friberg säger i efterhand att han själv inte har läst handlingarna han åberopade, utan han fick innehållet berättat för sig. Där har ett missförstånd uppstått.
Och Towe Hägg, kommunikatör på polisen i Stockholm, säger att rubriken i pressmeddelandet om misstänkt polisanställd var olycklig. Det borde ha framgått att formuleringen syftade på uppgifter i medierna.
Att en åklagare som bland annat ägnar sig åt fall där poliser misstänks för brott vägrar att befatta sig med denna soppa blir plötsligt begripligt. Det är nämligen så att polismyndighetens brottsrubriceringar inte fungerar om det nu var en polis som var ute och drällde med pistolen.
För det första gäller inte vapenlagen. Detta handlar om statens vapen och en polis behöver inte vapenlicens för att bära det. Inte heller kan det röra sig om tjänstefel. Ett sådant brott kan en polis bara begå i tjänsten. Konsertbesöket skedde under fritiden.
Bestämmelserna om vapen återfinns i Rikspolisstyrelsens författningssamling. Grundregeln är att poliser ska lämna in sina pistoler då arbetsdagen är över. Men det finns undantag. Om de till exempel är ute på uppdrag och inte har ett säkerhetsskåp tillgängligt ska de i stället dela på vapnet, så att det inte går att använda.
Enligt säkerhetspersonalen på Globen var det precis vad besökaren gjorde.
Kanske bröt han mot reglerna. Kanske gjorde han det inte. Om det nu över huvud taget var en polis som dök upp beväpnad.
Ärendet har lämnats tillbaka till polisen i söderort. Fortsättning lär följa.