Politiker vill förbjuda fantasier och skryt
Oisin Cantwell om terrorlagstiftningen
Försöken att få unga muslimer fällda för att ha fantiserat om brott har gång på gång slutat i fiasko för statens speciella terroriståklagare.
Att politiker har börjat skramla om lagändringar för att en gång för alla sätta stopp för vad som försiggår i människors huvuden är därför inte förvånande.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet i går krävde Folkpartiets partiledare Jan Björklund och demokratiminister Birgitta Ohlsson att terrorlagstiftningen, införd i Sverige efter 9/11, ska skärpas.
Partiet vill dels att det ska bli brottsligt att delta i terrorismträning utomlands, dels att det ska bli kriminellt att förberedda resor i syfte att strida utomlands.
Varför nu detta? Duon motiverar sitt förslag med att dystert konstatera att "i samband med terrorrelaterade åtal i Sverige har det i nästan samtliga fall blivit friande domar".
Det är politikersvenska och betyder att domstolsväsendet så gott som alltid bestämt sätter ner foten då terroriståklagare Agnetha Hilding Qvarnström, som tycks lida av svårtartat muslimdille, har nosat upp något att sätta tänderna i.
Eländet inleddes 2009, då mannen bakom en stiftelse som samlade in pengar till föräldralösa barn i Palestina påstods finansiera terrorbrott.
Rådman Rolf Håkansson vid Malmö tingsrätt sa efter den friande domen att han aldrig tidigare i ett så pass stort mål underkänt bevisningen så kraftfullt.
"Kan man döma på tidningsartiklar, inslag från tv och utdrag ur böcker om Hamas? undrade han retoriskt.
Terroriståklagaren gav sig dock inte utan åtalade i stället två somalier som i telefon skrutit om att spränga sig i luften och belönas med 19 oskulder i paradiset.
Men då det inte är mer förbjudet att fantisera om att begå terrordåd än att hälla gift i svärmors kaffe ogillades åtalet. Hovrätten skrev att det var "självklart" att fria dem, en nog så skarp markering.
Den tredje juridiska uppläxningen kom efter att Säpo under buller och bång gripit några unga män i Göteborg som var i färd med att iscensätta ett ohyggligt terrordåd.
Efter några dagar hade dock misstanken ändrats till planer på att mörda Lars Vilks.
Ett år och två stora rättegångar senare friades männen av en enig hovrätt. "Domen visar ända att det inte var ett helt obefogat åtal", löd Qvarnströms kommentar. Det var med andra ord bara ganska obefogat. Eller möjligen endast pyttelite uppåt väggarna.
Det är mot bakgrund av dessa fiaskon som det folkpartistiska utspelet ska ses. Det går inte att sätta dit de förbannade terroristerna med nuvarande lagstiftning. Något måste göras.
Dessutom bör samtliga dessa mål hanteras med kompetens vid Stockholms tingsrätt, då okunniga hovrätter runt om i landet har haft fräckheten att fria muslimerna.
Att förberedelse till brott redan är olagligt tycks inte bekymra Folkpartiet. Och luddigheten i förslaget – vad betyder egentligen "träning"? Hur långt ska förberedelse till resa ha gått för att utgöra ett brott? – blir väl domstolarnas huvudvärk.
Björklund och Ohlsson påpekar mycket riktigt att vi måste se allvarligt på att svenska medborgare åker till Syrien och Irak och deltar i krig. Dessa personer kan återvända tränade i strid och ännu mer radikaliserade och därmed utgöra ett hot även här.
Men det är knappast en slump att de inte med ett ord nämner att svenska nazister strider i Ukraina. Terrorlagen tycks nämligen inte gälla pursvenska högerextremister som heter Göran eller Bengt.
Det anständiga vore att riva upp denna vaga lag som möjliggör åtal för fantasier och skryt.
Men jag befarar att moderater och socialdemokrater i stället kommer att hoppa på det folkpartistiska tåget och göra den än mer hopplös.