Det våras för våra svenska ateister

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

MJÖLBY.

”Amerika”, noterade en begåvad Stockholmstjej, ”är moget för en svart president. Det är moget för en kvinna”.

”Men när blir det moget för en ateist?”

Intressant undring, tänkte jag. Jag var beredd att tillägga: Aldrig.

Amerikaner är troende kristna till en grad som är obegriplig för oss.

Obegriplig för oss? Narcissistiskt betraktar sig svenskar som moderna och upplysta människor. Mera så än andra människor. Dock är sanningen, att sekulariseringen stannat upp. 44 procent säger sig ha en tro. Vad gäller tron på ”något slags ande eller livskraft” ligger Sverige i topp i Europa.

Dock finns det gott om ateister också. Jag fick en siffra på gudlösheten i Amerika, när jag såg en intervju med den intelligente 52-årige ståuppkomikern Bill Maher. Denne är – och det tilltalar mig som redan i tidiga tonår bröt med Gud & co – aktivt religionsfientlig. Han anser, att alla religiösa ”lider av en neurologisk förvirring”. Han är agnostiker och sa nu: ”Sexton procent av landets befolkning har denna syn. Tänk om vi organiserar oss. Vi blir som påtryckningsgrupp större än afroamerikanerna och de homosexuella.”

Trots allt religiöst flum i tiden och haussen för new age är det fler än någonsin som säger: ”Gud vad trött jag blir på alla dessa religioner.”

Filosofisk skepsis blomstrar. De gudlösas framgångar är tydliga.

Förbundet Humanisterna har blivit ett av Sveriges mest aktiva debattforum.

Förbundet ser humanistisk livsåskådning som ett sundare, mänskligare och livsbejakande alternativ till den snäva religionen.

SVT:s Kunskapskanalen har visat två filmer av zoologen, genetikern och den uttalade ateisten Richard Dawkin, som framställer religion som ett virus som förs vidare från generation till generation.

Den brittisk-amerikanske debattören Christopher Hitchens ”God is not great” har nyss översatts till svenska med titeln ”Du store Gud”.

En ungdomsbok, Patrik Lindenfors ”Gud finns nog inte”, har budskapet: ”Att tvivla innebär att tänka själv”. Lindenfors är trebarnsfar, forskare i evolutionsbiologi vid Stockholms universitet.

Lars Bern publicerar en vetenskapsthriller, ”En gudomlig skapelse”, i vilken religiöst bokstavstrogna gaddar sig samman för att hindra den nya teknikens tillämpning. Författaren är optimistisk om en framtid med rationellt tänkande: ”Nu faller den sista bastionen i den religiösa skapelseberättelsen. Kvar blir bara gamla sagor.”

Som synes: det våras för ateismen.

Gott.

Men samtidigt löper på sina ställen ateismen amok. Det erfor jag, när jag i Mjölby bordat en X2000. I vagnen fanns ett ex av Sydsvenska Dagbladet. Långt bak i tidningen stötte jag på en fråga som är mera intressant än min väninnas fråga om när amerikanerna ska bli mogna för en president som är ateist?

Den fråga som inom mig väcktes lyder: När är vi svenskar mogna för religionsfrihet?

Tidningen refererade en monumental akademisk skandal. Professorer, naturvetare, lektorer och allt vad som finns vid en stor läroanstalt protesterar mot universitetsstyrelsens val av Per Eriksson som ny rektor vid Lunds universitet.

Eriksson, 59, har varit professor i signalbehandling, under elva år haft posten som rektor vid Blekinge tekniska högskola och varit generaldirektör för Vinnova, statens forskningsfond för innovationer. Vare sig som forskare eller administratör är han ett blåbär.

Men den akademiska eliten i Lund fann en tå att trampa på: rektorn har sin bakgrund i Pingstkyrkan.

Än sen då!? Råder yrkesförbud för troende? Får man vara ansluten till nykterhetsrörelsen? Stämplas medlemskap i vissa politiska partier?

Det vore ju höjden av fördomsfullhet och dessutom ett brott mot mänskliga rättigheter.

Vilka andra jobb ska vara tillbommade för människor med religiös tro? Får ett statsråd ha barn i söndagsskolan? Ska en generaldirektör sparkas om han gift sig i kyrkan?

Det enda vi har klart svar på är: får man vara hur korkad som helst i den akademiska eliten i Lund?

Ja.

Och jag säger: Jisses jävlar!