Zethraeus lär inte vara sugen på att återvända till fängelset
Hög tid att avskaffa livstidsstraffet
Att Tommy Zethraeus får sitt straff omvandlat till 33 års fängelse säger någonting väsentligt om livstidsstraffets godtycklighet.
Varför döms en man som mördat två människor till 18 års längre straff än en som har skjutit ihjäl 4 och skadat 20?
Mannen som 1994 gjorde sig skyldig till morden på Stureplan kommer att vara villkorligt fri om ett par år.
Örebros tingsrätts beslut är något överraskande. Visserligen talar tidigare beslut rörande brottslingar av den här digniteten för ett straff av ungefär den här längden, till exempel Mattias Flink, som sköt ihjäl sju personer, fick härom året 30 år.
Men Flink är en person som under ett patologiskt rus tog fram sin automatkarbin och som under alla åren i fängelse skött sig exemplariskt. Risken att han begår nya brott är väldigt låg.
Zethraeus, däremot, har fortsatt sin kriminella livsstil under tiden som inlåst. Han greps 2002 inne på Hall och dömdes, utöver livstidsstraffet, till tio års fängelse för narkotikabrott, stämpling till grovt rån och medhjälp till grovt vapenbrott.
Det är, hur vi än vrider på det, en man som i varje fall har varit oerhört farlig som ska släppas. En människa som samhället har anledning att skydda sig mot, vilket är en av de bärande tankarna med lagens strängaste straff.
Att jag tar upp detta innebär inte att jag tycker att tingsrätten gör fel. Zethraeus har ryckt upp sig, sköter sig sedan ett antal år exemplariskt, deltar i behandling och har enligt experterna gjort anmärkningsvärda framsteg. Kriminalvården tycks ha fungerat.
Risken för återfall i brottslighet anses vare sig vara hög eller låg utan mitt emellan.
Avvägningarna är osedvanligt svåra i detta fall. Vissa hävdar att vi i en sådan situation inte kan chansa. Jag har respekt för den åsikten, men delar den inte. I min värld tillåter ett samhälle i humanitetens namn ett visst risktagande gällande människor som har suttit inlåsta länge.
Zethraeus har en ordnad familjesituation och lär knappast vara sugen på att återvända till fängelset. Och släppta livstidsfångar har i regel låg återfallsrisk.
En annan aspekt av dagens beslut är hur olika livstidsstraffet slår. Dubbelmördaren Leif Axmyr fick för inte så länge sedan sitt straff bestämt till 51 år.
Med andra ord ett nästan två decennier längre straff än för en som har mördat dubbelt så många.
Till detta finns skäl. Axmyr har varit hopplös på anstalterna, kriminell och farlig, det är först nu då han är gammal som han har lugnat ner sig.
Men skillnaderna i straffen är iögonfallande. Denna godtycklighet är ett av flera skäl till att avskaffa livstid och ersätta det med ett tidsbestämt straff på kanske upp till 30 år.