Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Nu lämnas fältet fritt för nätmobben – igen

Till en början begriper man. Det är skvalpet av alla dessa artiklar om mobbade skolbarn. Om vuxna som låter det ske. Skolan som skärseld.

Det är klart att lärare inte ska kalla en elev ”svin”. Det är precis så vissa elever görs fredlösa. Så till en början ­begriper man att Malmö stad betalar 3 000 kronor i skadestånd till en elev som blev utsatt för just det.

Sedan läser man vidare och begriper ingenting.

Nyheter, tänker man sig, är till för att klargöra. Sprida ljus i dunklet. Så när en ­nyhet gör raka motsatsen  – grumlar, fördunklar – ­undrar man varför.

Läraren har inte kallat ­eleven ”svin”, visar det sig. Läraren har sagt att eleven ”beter sig som ett svin”. En hård formulering, visst, men eleven har inte redu­cerats till ett djur. Hon har blivit ­utsatt för en liknelse. ­Språket är fullt av sådana l­iknelser: ”arg som ett bi”, ”envis som en åsna”, ”hungrig som en varg”.

Ingen säger något om ­detta. Inte skolan. Inte journalisterna. Inte barn- och elevombudet vid Skolinspektionen, som drivit fallet. Läraren får inte uttala sig och eleven håller tyst. Det är som om alla plötsligt glömt bort vad en liknelse är. Eller som om de måste låtsas som att de gjort det, för att slippa ge en ­begriplig förklaring.

Entré för nätskvallrarna. Slå lite på ”svin” och ”Lindängeskolan” och fram ­väller ­teorierna. Ingen vet ­något säkert, men Lindängen är ­invandrartätt. Gissa vad ­spekulationerna handlar om. Eleven måste vara ­muslim. Svin är orena djur. Och så ­vidare. Och ännu ­lite vidare.

Jag vet inte heller vad som har hänt. Men jag tror inte att alla plötsligt har förlorat förmågan att känna igen en liknelse. Det är fullt möjligt att ordvalet, liknelse eller ej, väckt anstöt just på grund av att eleven är muslim, om hon nu är det. I så fall: ­Antingen användes liknelsen obetänksamt. Eller så användes den medvetet, i full vetskap om att mottagaren skulle förstå den som en grov förolämpning.

I båda fallen är det just den informationen som skulle göra nyheten begriplig och intressant. Då skulle den säga något om Sverige och de spänningar och ­konflikter vi har att ­hantera. Då skulle den upplysa om något.

Nu är nyheten ­bara en halvkvävd obegriplighet, ett ­grumligt dunkel, vad den än handlar om. Och än en gång lämnas ­fältet fritt för nät­mobben.

Följ ämnen i artikeln