I dag är orden inte mina, de är hennes

Frida Söderlund

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2016-12-17

helskärm

Hon går på högstadiet och skriver att hon vill berätta. Men verkligheten hon skriver om skrämmer henne, så hon behöver hjälp. Vill inte vara budbäraren med namn och bild, för att killarna på hennes skola attackerat henne fysiskt när hon sagt att hon är feminist.

”Det har hänt så många gånger när jag stått upp för mina åsikter att jag snart är rädd i min egen skola”, skriver hon.

Men hon vill att jag publicerar, så i dag är orden inte mina. De är hennes. En 15-årings i ett modernt Sverige. Hon skriver:

”Jag har gått på samma skola sedan jag var sex år gammal. Här är kvinnohatet helt öppet och ingen står upp mot det, inte våra lärare eller vår kvinnliga rektor.

Att kalla tjejer för ned­sättande ord, för hora och slampa, ses som en rättighet och när problemet lyfts blir killarna så kränkta att stämningen snabbt blir aggressiv. Pratar man om feminism reagerar de med ilska och pratar förminskande om ämnet, och säger vi emot så blir våra argument genast nedslagna och vi blir förlöjligade.

Allt händer framför våra lärares ögon, lärare som är helt fantastiska annars, men som står helt handfallna när det kommer till att hantera situationen. Killarna blir ständigt ursäktade med ­olika former av diagnoser och dåliga hemförhållanden, och jämfört med deras ord väger våra ingenting.

Min skola ligger mitt i Stockholm, här säger många att de är feminister och står upp för människors lika värde, men verkligheten i vår skola avspeglar annat.

Att bli kallad hora är vardagsmat, likaså att ständigt bli sviken av vuxna som ursäktar killarnas beteende till den grad att de till och med tvingar oss tjejer att be om ursäkt fastän det är vi som blir verbalt attackerade gång på gång.

När kränkningar som borde polisanmälas tystas ner börjar vi undra vad som är det viktigaste i skolan, elevernas välmående eller skolans rykte? Vi har en värdegrund som säger att skolan ska vara norm­kritisk, men som i praktiken inte efterlevs alls.

Så då undrar jag, är det ­såhär det ska vara att vara 15-årig tjej och gå i nian?

För i min skola blir man kallad feministjävel när man står upp för kvinnors rättigheter.”