Borg ger inte svar på poetiska frågor
Det är fyrtiofem år sedan lösdriverilagen avskaffades. Vore man en ung, ambitiös vikarie på någon vänstrig ledarsida skulle man kunna snitsa till något om det där. Om hur regeringen inte har något att komma med, annat än jobbskatteavdrag och indragen a-kassa. Om hur nästa naturliga steg är att återinföra lösdriverilagen och haffa slashasar, med eller utan cancer, som inte gör rätt för sig.
Odlade man ryktet att vara lite ”frejdig” kunde man göra en anspelning på arbetsläger och smyga in lite Reinfeldt och Schlingmann för att ge en tysk känsla. En formulering av det där slaget som en ansvarsfull redaktör strök före publicering, men med ett fnissande som signalerade att det var ett bra skämt, men bara för internt bruk. Förresten måste man vara försiktig, nu när det finns en Waidelich också.
Ja, Herre Gud.
Men man begriper varför det blir sådär. Vi är många som skönjer konturen av trattmatade gäss, när arbetslinjen dras genom vevorgeln ett varv till. De intervjuade en småföretagare i radio när vårbudgeten hade presenterats. Han skrapade med foten, harklade ur sig sin olust och undrade om det verkligen var meningen att ge intrycket av att det enda som gav en människa värde var arbete. Och jag vet inte hur många gånger jag hört folk säga att den här regeringen tror att ”arbete är meningen med livet”. Inte ett medel för ett gott liv. Inte en nödvändighet. Ett mål. Rent av Målet. Det enda som räknas.
Det är sällsynt att någon säger emot. Inte heller jag.
Fast man kan förstås vända på schnitzeln.
Jag har ingenaning om vad Anders Borg anser vara meningen med livet. Inte du heller, vågar jag gissa. Men det slår mig att om han ville svara på den frågan skulle det vara lämpligare att han skrev poesi än vårbudgetar. Det slår mig att de frågor han försöker besvara med sina beräkningar antagligen är tristare och mer praktiska. Till exempel hur saker och ting kan ordnas för att pengarna inte ska ta slut.
Jag säger inte att hans svar är de enda möjliga eller ens de bästa. Jag säger bara att många verkar ha en suddig uppfattning om vad för slags frågor han svarar på.
Det är beklämmande med folk som tror att livets mening är arbete. Men, ärligt talat, det är ännu mer beklämmande med folk som förväntar sig att finansministrar ska tala om för dem vad livets mening är.