Regisserad debatt blev utan vinnare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-04-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
M
an hade kanske kunnat ana hur förutsägbar och stereotyp partiledardebatten i TV 4 i måndags skulle bli redan innan den började. Man borde kanske ha kunnat lägga ihop ett och ett när reportern fångar de manliga partiledarna så där i farten när de är på väg in i studion för ett "Hur känns det?" medan Gudrun blir intervjuad i sminket.
Efter själva debatten kan jag bara konstatera: Det spelar ingen roll vem du röstar på, kära ungdom. Samtliga de farbröder och tanter som leder riksdagspartierna i Sverige tycker knark är fel, jämställdhet bra och skolan viktig. Lycka till i röstningen, alla unga. Glöm inte att medta tärning. Givetvis stämmer detta jag just skrivit inte helt med verkligheten, det finns ideologiska skillnader mellan partierna, även om de krympt på sistone. Deras linje vad gäller till exempel jämställdhet skiljer sig markant åt. Men det fanns inget utrymme åt dessa skillnader i den direktsända debatten.
Det fanns inget utrymme för diskussion, dialog eller konfrontation. Med andra ord: politik i tv blir ofta skittråkigt och media i sig själv framstår tyvärr som ett "pucko". Hur ska man annars tolka idén om att avverka tre ämnen gymnasieungdomar tycker är viktiga på cirka en timme blankt?
Tre ämnen som vardera ska ha 20 minuter. Men det är sju partiledare som ska säga sitt på dessa 20 minuter per ämne vilket blir cirka 3 minuter var. Men de 3 minuterna delas också av reportage och ungdomar beväpnade med frågor. Hur kan man som producent eller redaktör eller programledare rimligen tro att det inte ska framstå som både irriterande och uppgivet när det börjar hetta till bland politikerna i till exempel jämställdhetsfrågan och det då bryts av för nästa ämne? Det fanns inga vinnare i gårdagens debatt. Bara tillrättalagda frågor och svar som inte kunde följas upp eller utvecklas och det såg ut att vara en lika svår uppgift för partiledarna som för de unga att ta sig igenom detta. Antagligen, gissar jag, beror det på att man (producenten) är rädd för att något ska gå snett, att de unga ska få rampfeber och inte säga ett knyst eller balla ur och skälla ut politikerna. Det kan förklara den minimala tiden per ämne samt den forcerade och ytterst snälla, framför allt på det moraliska planet, debatten. När Ungt val, som initierades av Aftonbladet, gick i tidningen/på nätet i form av artiklar om ämnena fanns det plats för mycket mer djup och nyansering och både drogliberalen och anarkafeministen fick tala till punkt. Jag är givetvis jävig i frågan så ni får döma själva.
Nu var ju som sagt studion fylld med välartade elever som ställde frågor som fick mig att undra om partiprogrammen ingått i skolundervisningen i flera år. Duktiga gymnasieelever som på perfekt svenska ställde välartade frågor som får hela vuxenvärlden att jubla att framtiden är säkrad.
Men en pressekreterare som jag talade med i går menade att det var efter själva studiodebatten som det hettade till. I minglet efteråt. Ungdomarna dök på partiledarna och ville diskutera och då handlade det inte längre så mycket om skola och droger utan om saker som sker just nu, till exempel Afghanistan och Israel-Palestinakonflikten.
En idé kanske är att skapa ett mingel till nästa år där politiker och ungdomar får ett mer "naturligt" mötesforum och där kamerorna bara smyger sig på. Bjud gärna in ungdomsförbunden också. Där finns profiler som kan och vågar ta ut svängarna lite mer. Det skulle vara spännande att - i tv - få uppleva politiker som inte slåss för sina sammanlagda tre minuter propaganda och unga som slipper regisseras in i en, ack så trist, perfektion.