Renligheten är vår egen oavsett vad någon säger
En bild jag inte får ur huvudet: den lätt böjda ryggtavlan på en man i rummet bakom skylten med Herrar gör färdigt sitt ärende framför rännan, ordnar kläderna, backar ett steg och ser sig kort i spegeln.
Drar händerna genom håret.
Klart.
Jag ser honom komma ut och återansluta sig till sällskapet runt krogbordet. Han ser ut som vem som helst. Han är vem som helst. Han är inte snuskig. Han skulle reagera med förvåning om något sådant antyddes.
Nu höjer han handen, rafsar i jordnötterna.
Han skulle även kunna vara en kvinna. Om någon frågade, vad skulle hen säga till sitt försvar?
”Det gjorde jag visst!”
”Men jag gjorde det faktiskt förut.”
”Lite skit rensar magen.”
Av en annan man fick jag upplysningen, ett vittne där vid rännan. Samme man påstår att så fungerar det. ”De flesta bara skakar av och går ut.”
Åh! Allt vill jag inte veta. Inte precis allt som händer bakom stängda dörrar. Men nu vet jag. Bilden sitter där.
Handen i jordnötterna.
Har det alltid varit så? Jag har försökt tänka sociologiskt. På nedmonteringen av auktoritärt föräldraskap. Stress. Skolornas toalettsnusk.
Fast så var det även på 60-talet. Ändå vill jag minnas att alla barn gjorde det före maten, efter toa. Åtminstone hemma väl?
Säkert ljög jag ibland. Eller sprang bara in och stänkte några pliktskyldiga droppar.
Jag får inte fatt på det. Berättelsen om Lortsverige är från 1938. Renlighet är inte längre en klassfråga. Men en privatsak? Vi gör upp egna regler, oavsett vad Socialstyrelsen, Smittskyddsmyndigheten, Gud och hela läkarkåren predikar.
Starka tabun avspeglas i språket. Om politiker i USA heter det att de inte har clean hands. Vi talar om rent mjöl i påsen. Vi tvår våra händer och menar med det avsäga sig skuld.
Bildens laddning är måhända mest min. Min skam. Med blygsel minns jag en händelse i en hiss på dåvarande hotell Europa i Göteborg där jag jobbade extra på rumservice.
Jag tog ett felsteg, en toppig räckmacka på min bricka fastnade i hissväggen och vad gjorde jag? Tog kniven ur en styv servett, skrapade tillbaka Skagenröran och makade ihop mackan något så när snyggt.
Det man inte vet dör man inte av. Det är som det är.
Men aldrig mer äter jag av jordnötterna på krogen.