Lallande idioter utredde mordet
Bilden av Sverige svärtas av den brutalt usla Palmeutredningen
Att det förra seklets viktigaste mordutredning sköttes av lallande idioter är förödande.
För bilden av Sverige.
Sverige har en stolt modern historia. På mindre än hundra år förvandlades landet från ett där de flesta levde i armod till ett av världens rikaste länder. Det är en bedrift även om vi fick draghjälp av att stå utanför de två världskrigen.
Med viss rätt är den nationella självuppfattningen att vi är strävsamma, duktiga, plikt- och målmedvetna och ganska hyggliga.
Den bilden, som vi med viss framgång har lyckats förmedla till omvärlden, har fått sig en knäck av de höga dödstalen i svallet av spridningen av covid-19. De som skulle skyddas mest, de äldre-äldre, dog i tusental. Orden ”välfärd till döds”, använd i tidigare kritik av Sverige, fick en ny innebörd.
Nu har bilden fått nya, och kanske allvarligare och djupare repor. Och det beror på mordet på dåvarande statsministern och S-ledaren Olof Palme 1986.
Chefsåklagare Krister Petersson har lett förundersökningen under de senaste åren. Hans torra framställning, där han pekade ut den så kallade Skandiamannen Stig Engström som Palmes mördare, var mördande i sin lågmälda kritik av brottsutredningen.
Man ville ta fram skämskudden, dra en filt över huvudet för att dölja sin blygsel och förlägenhet. Nästan allt som kunde göras fel i polisutredningen verkar ha gjorts fel. Den var kort och gott brutalt usel. Bilden av en kunnig, strävsam nation fick sig ännu en knäck.
Ingen hade sett Engström på mordplatsen strax efter dådet trots att han själv påstod att han var där och bistod i räddningsförsöken av statsministern. Många av dem som sett den flyende person man utgått från var mördaren har beskrivit en man som var ungefär lika lång som Engström, död år 2000, och klädd på det sätt som han skulle ha varit.
Ändå hördes Engström bara summariskt av polisen. Det förefaller som de beskrev honom som en skrävlare, en särling som man inte behövde bry sig om.
Det vi berättar för omvärlden är följande: Sveriges längsta och mest omfattande mordutredning, som gått loss på omkring 600 miljoner kronor, var under närmare trettio års tid helt meningslös.
Den ende som lagfördes, Christer Pettersson, var inte mördaren. Den verklige mördaren hade varit död i två decennier när rättsväsendet till sist pekade ut honom. Landets poliser betedde sig som lallande idioter i landets i särklass viktigaste brottsutredning. Tyvärr.
En annan del av Sverigebilden är att vi har klar luft och rent vatten att både dricka och bada i. Det vore katastrof om det också skulle börja ifrågasättas av rättmätiga skäl. Låt oss hålla tummarna för motsatsen.
Fotnot: Mord på höga politiker brukar klaras upp ganska omgående. Rajiv och Indira Gandhi, Abraham Lincoln, hertig Franz Ferdinand av Österrike, (skotten i Sarajevo 1914) – listan kan göras lång.
De främsta undantagen, fram till nu, är morden på Olof Palme och den dåvarande amerikanske presidenten John F Kennedy.
PODD Frågorna som kvarstår efter Palmeutredningen
Efter 34 års ovisshet, en uppsjö av olika teorier och konspirationsteorier och ett underlag som kallats för världens största mordutredning så skulle vi till slut få ett svar på vem som mördade Olof Palme. Åklagaren gav oss ett namn, men innebär det att historien nu är över? Vi går igenom den historiska dagen i det här avsnittet av Aftonbladet Daily.
Lyssna: iPhone Acast Spotify
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.