Var är EU när vi behöver den som bäst?
Unionen kan slänga sig i väggen om den inte klarar den här krisen
EU kan slänga sig i väggen om unionen inte klarar den här krisen.
När vi behöver den som bäst går unionen från ”alla för en” till ”rädda sig den som kan”.
”Nyckeln är samordning” sade Europeiska rådets ordförande, belgaren Charles Michel, när han kallade till ett extra toppmöte för EU:s stats- och regeringschefer i morgon, tisdag.
Självklart kommer de inte att träffas fysiskt utan i coronans tecken blir det en videokonferens, precis som det förra mötet.
Man kan tycka, och det gör säkert många, att Michel har rätt Men i verkligheten ser det inte ut så.
Man kan bara påminna sig om hur det såg ut i samband med den omfattande flyktingkrisen 2015. Det var få länder som i praktiken var beredda att ta sin del av ansvaret.
Man kan också backa bandet till i november förra året då Danmark införde passkontroller vid gränsen mot Sverige för att minska inflödet av brottslingar (0).
Men nu introduceras restriktioner i de av EU så omhuldade ”fyra friheterna”, att pengar, människor, varor och tjänster ska flöda fritt mellan länderna, i stor skala.
Listan skulle bli alldeles för lång om man skulle räkna upp alla gränshinder som sätts upp den senaste veckan. Men för att nämna några exempel kan man ta Tyskland och Danmarks beslut att stänga större delen av sina gränser för samtliga personer utom de som kör godstransporter har viktiga ärenden, jobbar i landet eller har släktingar där i behov av hjälp.
Man kan också påminna om vädjan att dela med sig av skyddsutrustning inom sjukvården, just nu en bristvara i hela världen. Den klingade synnerligen ohörd. Sverige har inte ens fått beställt material som redan betalts av företag i andra EU-länder. Det har gjort socialminister Lena Hallengren (S) oerhört gramse.
Efter andra världskriget låg Europa i ruiner. Målmedvetenheten att förödelsen och barbariet inte skulle återupprepas var stor.
Men man vågade inte tro på den goda viljan. I stället skulle ländernas ekonomier flätas samman så att det helt enkelt inte gick att gå ut i krig. Det gällde särskilt de för krigsindustrin så viktiga stålet och kolet.
En av idémakarna var Frankrikes utrikesminister Robert Schuman, född i Luxemburg. Kol- och stålunionen från 1952 blev grunden för dagens EU.
Men just nu gäller inte mottot ”en för alla, alla för en”. I stället är det ”rädda sig den som kan” som tycks gälla, oavsett om det finns vetenskaplig evidens för att åtgärden är framgångsrik eller inte.
Det är därför man kan enas om att stänga de gemensamma gränserna mot omvärlden i 30 dagar. Men inte att hjälpa varandra.
EU har svårt med sin folkliga förankring. I förra årets val till EU-parlamentet deltog varannan väljare i hela EU.
Ett av de verkligt tunga skälen till den bristande folkliga uppslutningen bakom projektet är att det haltar. Kommissionen och parlamentet agerar på en överstatlig nivå.
Men den viktigaste beslutsfattande institutionen, ministerrådet, upplever att deras ansvar gentemot de egna landets invånare är större än det mot helheten. Det är hemma, i det egna landet, som ministrarnas väljare finns. Och chansen att bli omvald.
Det är förklaringen till att EU misslyckas när det behövs som bäst. Medlemsländernas regleringar vill både göra så gott de kan för alla – och rädda sitt eget politiska skinn.
Då blir det som det blir. Det egna landets intressen tar över – och Sverige får inte köpa skyddsutrustning. Exempelvis.
Fotnot: EU-flaggan i regeringens presskonferensrum har tagit time out. Där finns nu tre svenska flaggor jämfört med tidigare två.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.