Föräldrar - fortsätt slåss för era barn
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det här är till alla föräldrar som slåss för sina barn.
Som inte skriker om att barnen har skämt ut dem, som inte kräver tystnad, som inte ignorerar, som inte anklagar om fylla, korta eller långa kjolar.
Det här är till pappan till den 13-åriga flicka som hela Sverige nu vet vem det är eftersom hon går under epitetet "för full för att våldtas".
Det här är till Sannas föräldrar som polisanmälde eftersom det var dags för lilla Virsbo att sluta rycka på axlarna.
Det här är till Sannas mamma som går tillbaka till bruket i Virsbo efter att ha gått ut i tidningen och stöttat sin dotter som blev sexuellt utnyttjad av sin "pojkvän" när han var 31 och dottern 13.
Jag hoppas att du gick tillbaka till bruket med känslan av att du gjorde rätt.
Jag hoppas att du slipper blickar i ryggen eller skvaller bakom gardinerna i kväll.
Jag hoppas att andra föräldrar likväl som personalen på Virsboskolan får sig en tankeställare om kollektiv skuld. Det är nämligen inte bara män den gäller, även om en absurd debatt i Sverige påstått detta.
Jag hoppas att alla de som visste vem som gick in i vems lägenhet eller vem som blev uppraggad på badstranden när solen sken eller vem som oroade sig för att vara gravid - jag hoppas att de ser dig och inser att det inte är en 13-årings problem att lösa om 31-åriga killar slänger lystna blickar.
Så har det varit i generationer, överallt, vaddå, tjejer gillar ju äldre killar, vi var ju ihop med äldre killar hela tiden, att bli av med oskulden vid 13, well, shit happens. Eller?
31 år och 13 år. Det är rymdår i maktbalans mellan de där siffrorna. Men det är inte 13-åringarnas problem. Det är alla vuxna som låtsas att det kan vara så.
När du går till bruket så vet de att du kämpar för ditt barn.
Du och hennes pappa. Det är inte helt givet att föräldrar gör det. Men ni tänker så, att man ska göra det. En pappa i Motala gör det också.
Till alla föräldrar som slåss för sina barn när det jobbigaste har hänt. Som inte gör sina barn till problemet, som inte skäms utan håller dem hårt i famnen och viskar "jag är på din sida, du vet det va?"
Ni får aldrig sluta.
Lova det.