Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Justus, Justina

Icke-tvivlarna är långt värre än Beatrice Ask

Är någon verkligen rädd för Beatrice Ask? Är du rädd för Beatrice Ask? Jag menar, utan att du riktigt tar i och försöker?

Jag tvivlar. Ändå detta ilskna stampande i den nationella spiltan om hennes gredelina kuvert till torskar.

Där kommer protesterna. MISSTÄNKTA sexköpare. Vi lever i en RÄTTSSTAT. Man är OSKYLDIG tills motsatsen är bevisad. Och även om man är skyldig, vad är det här för MEDELTIDA fasoner? Ska vi ha SKAMSTRAFF nu? Spöstraff?

Stupstock? Stegling och rådbråkning?

Jo, det är ett korkat förslag. Jag håller med. Det är finfint med rättsstat och i ett civiliserat samhälle utdelas skamstraff av pressen, inte av domstolarna. Visst. Men upphetsningen?

Man kan få intrycket att vi bara är timmar från att vallas in på Ullevi och Råsunda. Att Justitiedepartementet är i full färd med att byta till nya fräscha batterier i grisfösarna. Att Tolkskolan redan är på plats med gummislangar, avbitartänger och varmrökta cigaretter.

Överspänt, eller? Kalla mig naiv, men jag tror inte vi har en Folkhemspinochet i denna dotter till en hårfrisörska från Sveg. Kanske inte heller vår mest briljanta politiska tänkare. Eller den mest kompromisslösa liberala ideologen. Eller den mest slipade mediedomptören.

Det är precis därför jag inte är rädd.

Efter att ha läst en stadig bunt fördömanden av Ask från just briljanta politiska tänkare, kompromisslösa liberala ideologer och slipade mediedomptörer, känns det skönt att de inte är justitieministrar. Vill man hitta en Folkhemspinochet att oroa sig över är jag rätt övertygad om att det är i den här kretsen man ska leta. De är så vansinnigt övertygade om att allt handlar om att tycka och, framförallt, säga rätt sak. De tror att de är vaccinerade mot nedrighet, ondska och förtryck, därför att de läst rätt böcker.

Det tror inte jag. Jag tror att det farligaste som finns är folk som aldrig tvivlar, alltid har svaret och aldrig säger fel sak. Det har inte ett dugg att göra med vad man läst. Det har att göra med om man kan acceptera att man är mänsklig, med alla de fel och brister det innebär.

Egentligen tror jag inte att någon tvivlar på att vi har en justitieminister som är en hygglig prick, men som råkade haspla ur sig något oklokt.

All oförsonlighet därefter säger mer om de som skäller, än om Beatrice Ask.

Följ ämnen i artikeln