Haltande författare – vår tids gladiatorer
UNNA.
Det är eftermiddag på den tyska landsbygden och hundra haltande författare korsar stadens torg.
Utanför presentbutiken står tonåringarna och blandar apelsinläsk med vodka i plastmuggar.
De skrattar åt oss.
En av tonåringarna härmar till och med mitt sätt att halta.
Det är EM i författarfotboll. Tyskarnas målvakt, till vardags hyllad dramatiker, liknar turneringen vid romarnas gladiatorspel.
Vi skadar oss och folk skrattar. Sveriges trupp består av femton författare. Åtta skadar sig. Vänsterbacken Gunnar tvingas exempelvis sy fyra stygn i pannan. Å andra sidan tvingas engelsmannen sy sex. Antalet stygn gör denne väldigt besviken. Han har till och med skrivit en bok om primtal.
EM-turneringen är mycket seriös. Vi har officiella landslagströjor och sjunger nationalsånger. Vi smörjer in våra lår med tigerbalsam.
Och här uppstår kanske komiken. I diskrepansen mellan allvaret och kvalitetsnivån.
Ändå finns en outtalad stolthet hos oss alla, poeter som prosaister, ungrare som italienare, slarvigt dold bakom kvicka formuleringar.
Och när vi dagen efter gruppspelet ser Borussia Dortmund spela oavgjort mot Wolfsburg inför 80 000 skrikande fans på Westfalenstadion kan vi inte låta bli att se varandra i ögonen och tänka: så stor är inte skillnaden ändå.
Pojkdrömmen lever.
Engelsmännen är ivrigast: världens trevligaste prosaister blir tvångsmässiga benknäckare så fort de känner doften av konstgräs. Jag hinner kallas både bög och fitta i samma halvlek. Kanske delvis för att jag tar varje tillfälle att filma, även de rent hypotetiska. Fuck you, skriker engelsmännen då.
Jag ägnar hela andra halvlek åt att tänka ut en lämplig förolämpning till min back. Han är lite knubbig, men det vore nog okänsligt att påpeka. Det slutar med att jag ryter: you fucking wizzy.
Backen tittar på mig. En eller två sekunder av tyst förvirring. Jag skulle säga sissy. I stället en egenhändig förkortning av ordet wizard. Din jävla trollis!
Till slut är det tyskarna som vinner turneringen. Vi förlorar bronsmatchen mot Italien. Efteråt får alla medaljer. Till och med Österrike.
Sedan haltar hundra författare hem, med medaljer kring halsarna. Det är eftermiddag i Unna och folk stirrar på oss. Våra ben luktar fortfarande tigerbalsam. Jag tror att vi är lyckliga.