Lika som bär, någon?
Fler poliser! Livstid! Samtycke!
Det blev precis så ointressant som jag hade befarat då ledande företrädare för samtliga riksdagspartier i kväll deltog i den första kriminalpolitiska debatten inför valet.
Torsdagen inleddes med att justitieminister Beatrice Ask till riksdagen överlämnade ett förslag om att livstid ska utgöra normalstraffet för mord.
Då det är valår och ingen tid finns att förlora i jakten på röster lades propositionen trots att lagrådet, myndigheten som ska granska lagar innan de klubbas, gick i taket och varnade för att förslaget är så uselt formulerat att det rent av kan bli svårare för domstolarna att plocka fram lagens strängaste straff.
Kvällens kriminalpolitiska debatt, som utspelade sig inför ett par hundra gäster i Näringslivets hus på Östermalm, gjorde mig inte på särskilt mycket bättre humör.
Tonen sattes redan under inledningsanförandena.
– Fler poliser, sa moderaten Krister Hammarbergh.
– Fler poliser, sa centerpartisten Christian Ottosson.
– Satsa på den grova brottsligheten, sa kristdemokraten Caroline Szyber.
– Det finns mer att göra rörande den grova brottsligheten, sa folkpartisten, Johan Pehrsson.
– Den organiserade kriminaliteten måste bekämpas, sa socialdemokraten Morgan Johansson.
– Den grova kriminaliteten måste bekämpas, sa vänsterpartisten Lena Olsson.
– Polisen måste bli bättre, sa miljöpartisten Agneta Börjesson.
Lika som bär, någon?
– Hårdare tag, sa sverigedemokraten Paula Bieler och berättade att hon inte kan frågorna utan har ställt upp eftersom mer insatta partikamrater inte kunde närvara.
Vänsterpartisten vill införa samtyckeslagstiftning med motiveringen att det skulle ha en normerande effekt, vilket är ett annat sätt att säga att män för närvarande inte förstår att det är olagligt att våldta.
Socialdemokraten låtsades vara lite för en sådan lagändring trots att partiet egentligen är motståndare och bara vill begrava frågan över valet.
Moderaten vågade erkänna att han är motståndare, men även hans parti kör ett småvacklande spel för att slippa den huvudvärk som en högljudd opinion för med sig.
Efter en hel del dribblande undslapp kristdemokraten att hennes parti är för samtycke. Men hon är jurist och det var uppenbart att hon liksom de flesta jurister inte vill ändra lagen.
– Vi ser en stor sexualisering i samhället. Det är inte bra, suckade centerpartisten.
Någon som inte håller med?
Paus, vin, snittar och mingel för alla utom sverigedemokraten som satt ensam kvar på podiet och fibblade med mobilen.
Sedan var det dags för världen efter 9/11 och massövervakningen. Miljöpartisten, vänsterpartisten och kristdemokraten bjäbbade, men de partier som har något att säga till om, M och S, slog myndigt fast att signalspaning dessvärre är en nödvändighet.
Ja, jag raljerar, vilket är det enklaste som finns. Ljuspunkter saknades inte. V, MP och KD protesterade mot det inhumana livstidsstraffet. Och samtliga politiker förutom sverigedemokraten protesterade högljutt mot offentliga pedofilregister.
Men originella tankegångar, progressiva förslag och långsiktig kriminalpolitik var inget som dessa damer och herrar tycktes vara alltför intresserade av. Det är ju valår.
Riktigt bra var endast en person, moderatorn, Stefan Wahlberg, till vardags chefredaktör för tidningen Dagens juridik.
Kunnig, påläst och respektlös. Nödvändig.