De skulle offra sina barn för ett lösenord
När man flyger får man inte höra någonting. Alla bältas fast i varsin kokong av motorljud och fartvind. Abstinensfladdriga fingrar smeker mobiler i dvala och blinda ögon sveper över ”Wings”, eller ”Skies”, eller ”Go”, eller ”Swisch!”, eller vad just detta flygbolags blankpolerat skrevande lyxmagasin råkar heta.
När man åker tåg, däremot ...
Alla som åker tåg numera är nyckelresurser för sina företag. De är aldrig umbärliga i mer än fem minuter. De är A och O, skapare och förintare, satta att döma över levande och visstidsanställda. Bönerna strömmar in i deras mobiler med en jämn symfoni av ringanden, vibrationer, rockriff och pianopling. De är aldrig svarslösa.
”Du får höja värmen på intagsluften. Gå in i styrprogrammet och klicka på kontrollikonen ... ja ... ja ... nä, du vet han drog intaget i samma trumma som utblåset, så...”
”... du måste ändra parametrarna i protokollet på ... nej, det ska räcka med ditt lösenord, jag gav dig administratörsstatus i torsdags ...”
”... Har du den vita bakgrunden med fyra ikoner, eller den svarta med zebror? Gå ned på tools och kolla om det står phone off, då trycker du på den raden och ...”
Ibland reser dessa gudar i par och hinner lägga fast världsordningen mellan böneanropen: ”... om vi garanterar att mjukvaran fungerar räcker det med en liten bugg för att de ska hålla tillbaka betalningen, men om vi ...” Ibland ägnar de i?stället sina få ostörda minuter åt att pysa frustrerad besvikelse över sin flock. De hade tänkt sig en tillvaro som urmakargudar – processen skulle sköta sig själv när de väl satt i?gång den – men de obildbara, nyckfulla människorna ställer ständigt till en obegriplig oreda innanför skapelsens boett.
De reser lätt, bara en kabinväska stor nog för ett par stentavlor.
Många tror fortfarande att ekonomerna styr världen. En del inbillar sig att politikerna gör det. Men att åka tåg är att få en inblick i maktens verkliga Olymp. Här sitter de som kan beröva oss möjligheten att kommunicera. Babels torn, ännu en gång. Här sitter de för vilka fäder skulle mörda enfödda söner, mot att erhålla administratörsstatus. Här sitter de som har herravälde över själva luften vi andas. Eller åtminstone ventilationen.
I Martin Luthers, aningen omstöpta, ord: ”Inför Teknikerns anlete måste judar och hedningar och hela världen tiga.”