Förbjud gubbarna - inte pornografin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag tvivlar inte en sekund på att jag är feminist, att det är en kamp för frihet eller att likhetsfeminism är snällare mot alla människor än biologismens tvångskostym. Men det finns frågor som jag inte längre kan vara bergsäker på.
Kanske kunde jag inte det tidigare heller men kände ett tryck att jag måste tycka på ett speciellt sätt för att vara en r i k t i g feminist. En sådan som Nina Björk och hennes kompisar tycker om.
Men jag blir nog inte omtyckt av dem ändå. Jag är den där mediefeministen som skriver sina krönikor och i och för sig var med och gjorde världens bästa bok (Fittstim) men som inte kommer att revolutionera feminismen som teori.
Så jag har släppt. Och jag har funderat över hur det kan göra någon annan osäker - någon man inte ville göra osäker - när man själv är benhård i sina åsikter. Det måste finnas tjejer som fått grym prestationsångest av allt "ta för dig", "ta inte skit" och "säg ifrån!" Som om man själv alltid gör det. Och av den nya girlsexpowervågen: "Vägra analt" och "Inkassera orgasmerna!" och "njuuut av din kropp". Tänk om det finns tjejer som v i l l ha analsex eller är skitbra på att löneförhandla men osäkra i sängen?
Kanske är det medierna. Det är så svårt, omöjligt, att vara nyanserad i medierna. Allt måste vara bergsäkert, vilket ju inte har så mycket med verkligheten att göra. Det är gubbnormer - gubbar med makt är aldrig osäkra.
Jag vet inte vad jag tycker om prostitution till exempel. Eller: Jag vet vad jag tycker om det. Jag ser strukturerna, mäns makt över kvinnor, söndriga kvinnor. Men när Ylwa Thörn på Kommunalarbetareförbundet säger att prostituerade aldrig kommer att bli fackligt anslutna så som de blivit i både Holland och England - då ser jag bara förakt i hennes blick. De ska inte komma här ... De ska inte synas eller höras. Trots att de jobbar med det, de tjänar sina pengar på sina egna kroppar.
Varför kan jag vara fackligt ansluten som journalist men inte de som är prostituerade, egentligen?
Och jag förbjuder hellre medelålders vita heterosexuella gubbar (med makt) än själva företeelsen pornografi. Porr som fenomen hatar jag inte. Det är hur porren ser ut som är äckligt. Att den görs av män för män eller av kvinnor för män. Är jag en gubbhatare? Det kanske har gått så långt. Jag ska gå med i Unfucked Pussy och jaga gubbslem på stan.
Sorry, det här skulle bli en seriös krönika men det snurrar i huvudet. Tänk om det bara blev tyst ett tag. Tänk om inga tidningar eller teve- eller radioprogram sändes under en hel dag. Tänk om vi alla överlevde och tillskansade oss information på annat håll. Oj, oj, vilken blåsning för medierna!
Jag är tung i huvudet. Kan bero på att det är sommar och att alla barmagade turistgubbar tar över stan, att skrikande barn droppar glass på mina skor i tunnelbanan men att man inte kan skälla ut dem, för det vore taskigt? Kanske beror det på att det inte har regnat på typ tio dagar, solen steker och jag hatar att jobba. Eller på att jag inte hunnit inhandla ny bikini och får ångest över beach 2002?
Kanske beror det på att fotbolls-VM inte är samma sak när man tvingas se det på jobbet och inte kan ligga i soffan och äta chips. Kanske beror det på att man blir sur när man tittar på SVT eller 4:ans studiosnack om fotbollen och inser att gubbarna bara lyft vänsterfingret för att få med kommenterande kvinnor. WOWWOW. Gubbar, gubbar, gubbar överallt. De styr världen.
Men ibland blir man glad. Som när min kollega påpekade att Runar föll på eget grepp. Han är på bild i tidningen, gipsad, benet brutet på tre ställen. Det gör jätteont, han äter smärtstillande hela tiden. Men varför läker han inte bara sig själv? Han har ju helande krafter. Det har han själv sagt.
Han har botat människor. Men han kan inte bota sin egen sketna fot. Hahaha. Runar är härmed utvisad från spelplanen för ljug.