Tjejer - se och lär av Sex and the city
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En tyvärr obefintlig diskussion är den om hur vi uppfostrar våra söner, och framför allt våra döttrar att se på relationer, att förhålla sig till kärlek.
För någonstans i tonåren händer det ju. Hästar, fotboll, ishockey och frimärksamlingar förlorar intresse och sex och kärlek blir grejen alla får på hjärnan.
Många tjejer börjar då intressera sig för äldre killar. De jämnåriga killkompisarna fattar ingenting, kliar sig på den fjuniga mustaschen och går tillbaka in i replokalen eller till datorn, och cirka 15 år senare är de vinnare både på jobbmarknaden och i det privata och tjejerna gråter över att drömprinsen inte finns. Hårdraget.
Att tjejer faller för äldre killar är inte fel i sig, det är bara det att många av de äldre killarna man föll för, om man utgår från sig själv, var ju svin. De var de dåliga killarna. Och de dåliga killarna ville man ha. Jämnåriga killar går ju inte att prata med. De är typ sååå okänsliga och barnsliga.
Som om det gick att prata med de äldre killarna. Det gick ju inte att snacka med killar överhuvudtaget förrän man gick typ andra året på gymnasiet.
Det gör alltid lika ont att se tonårskillar som är verbalt handikappade. Som inte kan få ur sig en hel mening i följd utan att stamma medan deras tjejkompisar pratar nonstop om allting - och det handlar om att föräldrar och vuxna inte snackar med sina söner. Det daltas med döttrarna, flickor uppmuntras att berätta vad som är fel och känna efter medan killarnas frustration ska tas om hand på fotbollsplanen eller i sandlådan på dagis.
Tjejer har via Starlet, Frida, Mitt Livs Novell och annan konservativ skit som kommit och gått genom åren matats med att a) kärleken till just en man är det viktigaste i våra liv och b) äldre killar är känsligare och c) de farligare killarna är roligast.
Härom dagen gick jag bakom två tonårstjejer på stan. Den ena beklagade sig över att hennes pojkvän var såååå svartsjuk, "jag kan typ gå i joggingbyxor och inget smink och han börjar bråka om en kille kollar på mig". Kompisen bara "ah, så tyyypiskt".
Tänk om vi fick lära oss att bra sex är viktigt i stället, då skulle man legat med helt annorlunda killar, och tjejer. Då är det inte säkert att den erfarna eller tuffa killen är bäst utan han som kan lika lite och som är lite blygare och - nu låter jag som han Olle i fråga Olle. Men det är något sorgligt över hur vi tjejer fostras in i relationer. Man går ju fortfarande på fester och ser hur det klänger tre välutbildade brudar på en kille som definitivt var en sådan som inte fick tjejer i skolan och fortfarande ser ut som en nörd, men nu har statusjobb och därför duger han och han har makten eftersom han är rädd för att binda sig medan "normala" tjejer vill. Alla storstadskillar i 30-årsåldern har bindningsproblem verkar det som.
Men så finns det som alltid små ljusglimtar i tillvaron. Amerikanska tv-serier till exempel. USA är landet som ger oss världens sämsta såpor, typ Glamour där kvinnorna är så viljelösa att man börjar tugga på soffan, men vi får också fantastiska Sex and the city. Ett av mina favoritavsnitt är det där Carrie får reda på att Mr Big förlovat sig med en 25-årig brud. Carrie upplevde att hon kämpade för att Mr Big skulle älska henne. Hon tycker att det är orättvist att hon tämjde honom för att sedan en annan tjej ska "rida in honom". När Mr Big har förlovningsfest på ett hotell går hon förbi precis när han kommer ut. Hon frågar honom varför det inte blev hon i stället och han säger att "det blev så svårt..."
Då inser Carrie att det finns två sorters tjejer i världen, "de enkla" och "de krullhåriga" ("den krullhåriga" är en kvinna som är svår att kontrollera, går sin egen väg). Hon vänder sig om och börjar gå men stannar vid vägkanten där det står en häst som vägrar ta på sig tränset, och då inser hon att det var tvärtom. Det var ju Mr Big som inte kunde tämja henne.
Sådant ska vi visa våra döttrar. Att det finns alternativ till att bli den tama flickan eller flickan som blir kär i fel killar hela tiden. Sedan får vi uppfostra våra söner till att våga prata. Det måste ändå vara det allra jobbigaste. Att inte kunna eller våga uttrycka sig.