Dags att vinka adjö till betjänt-ekonomin
Världens alla Uber-kopior tvingas höja priserna samtidigt som efterfrågan viker
Hur kan man bäst sammanfatta den märkliga epok som tycks vara på väg mot sitt slut? Kanske räcker det med fyra bokstäver: SPAC.
Den korrekta översättningen är bondfångeri men rent formellt står förkortningen för Special Purpose Acquisition Companies. Så här fungerar det. Några finans-snubbar raggar pengar från inte ont anande småsparare och erbjuder sig att, mot en fet avgift givetvis, köpa ett företag.
Alltså inget specifikt bolag, utan något som råkar dyka upp. Lite som fiskdamm på ett barnkalas, fångsten blir en överraskning. Om det låter snurrigt kan det bero på att det är just vad det är. Att överlämna miljardbelopp utan att veta vad pengarna ska användas till tillhör inte ordinarie modus operandi i finansvärlden. Att det ändå förekommit förklaras förstås av den börsyra som uppstod under pandemin när centralbanker och regeringar sprätte pengar omkring sig som om det vore billig konfetti.
Fenomenet nådde även Sverige. En av dessa SPACs, ACQ Bure noterades i mars förra året och fick ihop 3,5 miljarder som skulle investeras i “nordiska kvalitetsbolag”.
Än så länge har det inte blivit så mycket åka av, mer än att styrelsen kvitterat ut 1,5 miljoner i arvoden för att bläddra i lite papper och storägaren och grundaren, investmentbolaget Bure, fått ett antal miljoner i “konsultavgift” eftersom de varit snälla nog att hyra ut sin ledning.
Men det är klart, någon måste ju spola i toaletterna och hålla kopiatorn i topptrim. Bolaget har visserligen ett par år till på sig att hitta ett objekt men antalet företag som är sugna på att ta genvägen till börsen närmar sig just nu nollan. I USA, där idén uppstod, finns hundratals tomma SPACar som förvandlats till välfyllda bankkonton i väntan på en mening, ett slags fornlämningar från en svunnen era av fartblindhet och drömmen om snabba, enkla pengar.
Nu har bubblan spruckit och många vaknar upp till en betydligt gråare verklighet. En annan konsekvens är att det blivit dags att vinka adjö till betjänt-ekonomin, konstaterar tidningen Financial Times. De senaste åren har breda grupper kunnat pröva på livet som kolanialherre, där det med några enkla knapptryck gått att beordra fram tjänstefolk som för en billig peng kör hem Hawaii-pizzan från kvarterskrogen.
Oavsett om det handlar om att klicka fram en privatchaufför från Uber eller skicka paket kors och tvärs över jorden har den överkomliga kostnaden varit möjlig av samma orsak: riskkapitalister har subventionerat tjänsterna via bolagens enorma förluster.
Nu är det slut med det, och alla världens Uber-kopior tvingas höja priserna samtidigt som efterfrågan viker. En annan bransch där utslagning sannolikt väntar är elscooter-industrin. Bli inte förvånade om ni så småningom snavar över högar av rostande reliker från tiden då Silicon Valley “förgyllde” gatubilden över hela världen.
Om årets dramatik på finansmarknaden är ett hack i kurvan eller en urblåsning av de obalanser som byggts upp under de senaste 15 åren återstår att se. De som upplevde dotcom-bubblan på 90-talet vet att företeelser som då uppfattades som normala senare blev till historier som man kunde skratta rått och hjärtligt åt. Hur det blir med det tidiga 2020-talet vet vi inte än, men potentialen finns. “Pappa, är det verkligen sant att när du var ung kunde man tjäna 50 000 kronor i månaden bara på att bo?”.
”Ja, visst är det knäppt?”.
Slut på det roliga? – Så hög kan räntan bli