Fler muslimer borde vara polare med hårdrockare
I kölvattnet efter Lars Vilks Muhammedbild och med danska karikatyrer i färskt minne har vissa svenska muslimer fått intrycket att just de är mål för profetkränkningar.
En titt på en enda kulturyttring (musik) och en enda genre (hårdrock) visar att Muhammed inte är extra utsatt. Metalvärlden kryllar av sådana tilltag, alla riktade mot Jesus.
Fler muslimer borde vara polare med hårdrockare. Vi har koll på blasfemi.
Schweiziska Celtic Frosts skiva ”To mega therion” pryds av Satan som håller Kristus som en slangbella och spänner strängen som är fäst i Jesus utsträckta händer.
Norska Burzum har en nerbränd kyrka på omslaget till skivan ”Aske”.
Ytterligare ett norskt band, Dimmu Borgir, sjunger i ”Da den kristne satte livet til”: ”Svake kristne! [...] Med et kraftig hugg tok jeg din skalle!”
Ord och inga visor, men priset tar nog omslaget till svenska Marduks cd där en naken kvinna använder ett krucifix som... Låt oss säga så här: Skivan heter ”Fuck me Jesus”!
Ett band som går från klarhet till klarhet är Deicide (”Gudamord”) med kramgoa låtar som ”Bastard of Christ”, ”Behead the prophet (No lord shall live)”, ”Death to Jesus”, ”Fuck your god” och ”Kill the christian”.
Ironiskt nog var ena gitarristen i bandet katolik! Han var okej med texterna så länge musiken tilltalade honom. Trots att frontmannen Glenn Benton avskyr kristendom (tillräckligt mycket för att bränna in ett upp och nervänt kors i pannan!) hade han inget emot att ha en kristen i sitt blasfemiband så länge denne var en bra musiker.
Ett annat band med en lång lista av hädelser på cv:n är Slayer. I låten ”Cult” sjunger sångaren Tom Araya om ”The pestilence of Jesus Christ” och avslutar med ”I’ve made my choice: 666!”
Araya är dock inte den best som lekmän tror, utan en ur-trevlig tvåbarnsfar med metalvärldens största flin – och tro’t eller ej, karln är kristen!
Tom har inga problem med bandets antireligiösa texter då hans tro är ”tillräckligt stark för att inte rubbas” av vad han gör på scen. Med tanke på att omslaget till senaste skivan ”Christ illusion” föreställde ni-vet-vem med ögonlapp och bägge händer avhuggna, vadande i ett hav av blod, lär Tom Arayas tro vara gjord av rostfritt stål och armerad betong.
Det är egentligen rätt vackert att tron överlever allt hån och till och med bosätter sig i hjärtat på den störste hånaren av dem alla!
Så alla ni som blivit sura över Vilks bild, jag förstår att ni ogillar att någon driver med er profet, men nu när vi bor i ett land där hädelse tillåts kan ni se saken från den ljusa sidan:
Kanske är hånet bara ett test av de troendes tålamod, för att se om de kan vara föredömen även under press. Om de klarar av att vända skymfen till en möjlighet att visa sin värdighet. Om de har tillit till sin tro och dess överlevnad, även i en kultur där hädelse tillåts.
Att landets skivhyllor är fulla av förolämpningar mot Jesus har inte lett till förföljelse av kristna eller försvagandet av kristendomen. Detsamma gäller islam. Fler hån lär komma, men muslimer behöver inte rädas dem.
I slutändan är hädelsen kanske en läxa i tillit till våra medmänniskor och det faktum att de, när allt kommer omkring, är vänligt inställda.