Höjd och hastighet är helt onaturliga
Om man har lärt sig något, så är det att undvika ordet ”onaturligt”. För si är minsann lika ”naturligt” som så och bara sociala konstruktioner gör ditten ”onaturligare” än datten.
OK. Men ta något riktigt onaturligt, då. Som att flyga.
Man ser dem obekymrat stega in, så snart man själv klämt ned sig i sätet och spänt fast bältet: de trosvissa. De rör sig i gången med orubblig självklarhet, som om det var just detta de var skapade för.
De är medvetna om att de inom kort ska resa i 800 knyck i timmen en mil över marken, men ingen av dem skänker det en tanke. De kväver en gäspning, himlar med ögonen över någon tjockis som fumlar med spritpåsen och fingrar rastlöst på sina mobiler.
Man ser dem och man tänker: det där var en gång jag.
Jag har korsat Atlanten sovande. Jag har sett Himalaya uppifrån, utan att spilla drinken. Jag har stjälpt i mig kaffe på kvarten mellan start och landning från Stockholm till Visby. Jag har givit Alperna samma förströdda blick som en snösträng på en februariväg.
Kort sagt, jag var en gång som ni. Att flyga var inte märkligare än att åka lokalbuss. Men så gick åren och ...
Flygplan är fulla av mystiska ljud. Det klonkar utan förvarning. Ett ihållande sus kan helt oförklarligt tappa livslusten och försvinna med ett sista, lungsjukt rosslande. Flygplansvingar svajar och då och då rister hela maskinkroppen till, som om den försökte skaka av sig de löjeväckande små nitarna, som vid sidan av Karlssons klister, håller ihop allting.
Jag gjorde inte observationer av det där slaget innan jag fyllt 35. Därefter kunde jag inte låta bli att göra dem. Det är en skamlig upptäckt. Den första slutsatsen är precis den ni själva redan dragit: Han har blivit gammal och skraj. Men så gick åren och ...
Det är möjligt att man blir harigare med åldern. Det är också möjligt att man blir mindre lättlurad. Att man inser att inga statistiska fakta, ingen aerodynamisk kunskap, inte ens ett gross flygvärdinnor med lugnande leenden, kan ändra det faktum att flygande helt enkelt är ...
Ja, onaturligt.
Och alla trosvissa som fortfarande flyger i uttråkad trygghet, trots vuxen ålder? När järnvägen kom varnade många för att de hisnande hastigheterna – 50 kilometer i timmen eller mer – skulle göra människor galna. De hade kanske rätt.