Kära Stockholm – nu gör jag slut
Folk borde ha varit tjockare under min uppväxt. Falköping var inte bara Sveriges kotätaste kommun och därmed en gräddig mejerikoloni att räkna med.
Det sades också, inte utan stolthet i rösten, att Falköping även hade flest antal pizzerior per capita.
Nu är det länge sedan jag bodde där. Det är torsdag i Stockholm. Jag promenerar till Vasagatan. Den indiska restaurangen ligger kvar.
Då var jag sjutton år och Stockholm smakade som en uppenbarelse. Jag hade skolkat och tagit tåget upp för att se Jakob Hellman på Nalen. Jag hade aldrig ätit indisk mat förut. Jag låtsades veta vad jag beställde, och jag köpte starköl utan legitimation. Självsäkert.
Och jag minns smaken, jag minns hettan.
Nu, åtta år senare. Inredning är densamma, doften, placeringen av bord. Ingenting har förändrats här.
Efter en ett år lång expedition i Berlin är jag tillbaka i Stockholm. Jag bor i andra hand på Kungsholmen. Möblerat. Det är ett hem, men det är inte mitt. Morgontidningens prenumerationsavdelning ringer. Tidningskillen hittar inte mitt namn på dörren. Det beror på att det inte står där.
Jag längtar bort och jag kan inte minnas att jag någonsin gjort annat. Ibland undrar jag hur en hemkomst känns, ändå. Jag älskar att vara på genomresa, själva rörelsen. Men ibland vill jag bara vara en gubbe i tofflor. Allt oftare.
I somras gick jag över Skeppsbron. Jag hade bråttom. På bron stod turister på rad och fotograferade solnedgången över vattnet och husen. Jag vände huvudet, och för ett ögonblick såg jag vad de såg. Det slog mig hur vackert Stockholm är. Ändå.
Som när andra spanar in ens partner: den egendomliga avundsjukan i att man aldrig kan se henne för första gången igen.
Jag är nog på väg att göra slut med Stockholm, men jag dröjer med orden. Det är väl feghet. Jag ska säga: men vi kan väl vara vänner. Och jag ska mena det.
Jag och min flickvän har hittat ett gult hus vid en sjö. Det kostar hälften så mycket som en trerummare i Stockholm.
Jo, det känns vemodigt. Jag har varit så oerhört glad och så oerhört ledsen här. Jag blev vuxen här.
Jag har tyckt väldigt mycket om Stockholm. Men det ska bli ganska skönt att lämna.
På den indiska restaurangen beställer jag kyckling tikka masala och en stor stark.
Nej, det smakar inte likadant längre.