Livet är enkelt för den utan principer
Det var länge sedan, jag jobbade på Svenska Dagbladet och hade skrivit något om alkohol. Riktigt vad minns jag inte. Kanske att man borde kunna köpa vin i matbutiker. Morgonen efter hoppade en kolerisk redaktörsfarbror högt i Dagens Nyheter.
Jaså minsann, skrek han i tryck. JASÅ MINSANN!! Och kanske tycker unge herr Hakelius att man ska sälja knark på Ica också? VA, VA, VA?
Jag överdriver inte.
Jag meddelade farbrorn att jag inte tyckte det. Jag påpekade också att farbrorns stek kunde vändas: Om vin på Ica i konsekvensens namn kräver knark på Ica, måste rimligen förbud för vin på Ica i konsekvensens namn kräva förbud för falukorv på Ica. Fet falukorv är en riktig folkmördare.
Jag berättar inte detta för att verka ovanligt smart. Det är jag inte. Jag berättar det inte heller för att farbrorn ska verka ovanligt korkad. Det var han visserligen, men det är inte poängen. Poängen är att det är svårt att sätta gränser för politiken.
Tänker man bara i principer är det lätt. Man kan till exempel säga att staten ska låta bli att lägga sig i vad folk stoppar i sig, oavsett om det är alkohol, knark eller falukorv. Glasklart.
Tills halva nattskiftet på Ringhals skjuter heroin på kafferasten.
Man kan tvärtom säga att staten i varje läge ska lägga sig i allt som hotar medborgarnas hälsa. Också glasklart. Tills folkhälsokommissarier viftar med grisfösare för att tvinga oss att trampa en mil till på motionscykeln.
Och det svåra gäller inte bara folkhälsa.
Kriminalinspektör Hillevi Engström är moderaternas taleskvinna i jämställdhetsfrågor. Häromdagen intervjuades hon i radio. Numera tror moderaterna på ”könsmaktsordning” och avser att kvotera och tvinga för att bryta den ordningen.
Alla vill ha jämställdhet, förklarade Engström. Partiet hade bara ”tittat på verkligheten” och ”förhållit sig” till den. Det fanns liksom inget att diskutera, bara en verklighet som gav ett självklart resultat.
Tänker man bara i principer är det lätt att dra gränser för politiken. Men Hillevi Engström fick mig att minnas något annat: har man inga principer alls är det också lätt. Då finns inga gränser. Allt man behöver göra är att ”titta på verkligheten”. Får man syn på en möjlig röst slänger man fram det bete som behövs: kvotering, falukorvsförbud, grisfösare.