Hur långt är en trängd Putin beredd att gå?

Wolfgang Hansson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2022-03-10

Felkalkyl har följt på felkalkyl i Vladimir Putins senaste krigsäventyr.

Visserligen är det bra att västs sanktioner biter hårdare än någonsin och att Ukraina gör starkt motstånd.

Men det är svårt att veta hur en trängd Putin agerar. Hur långt är han beredd att gå för att inte framstå som en förlorare?

Så går det med den ryska invasionen – Oscar Jonsson visar på kartan

I många år kändes det som de geopolitiska vindarna gynnade Putin. USA fick en president som hyllade honom. Supermakten abdikerade nästan självmant från rollen som världspolis. Ryssland backade militärt upp Assad-regimen i Syrien utan att någon protesterade. Putin annekterade Krim med minimal blodspillan.

Med små insatser flyttade han fram Rysslands position rejält.

Det gör hans fullskaliga invasion av Ukraina desto mer obegriplig.

Hur kunde han tro att hans armé skulle kunna besegra ett jätteland som Ukraina på några dagar eller veckor? En total felkalkyl.

helskärm

Hur kunde Putin inbilla sig att ukrainarna skulle ta emot Ryssland som en befriare? Vem som helst kunde ha talat om för honom att det sista ukrainarna vill är att leva under rysk ockupation.

Att han kalkylerade med att västvärlden skulle ha svårt att samla sig till några mer kännbara sanktioner är lättare att begripa. Även om väst väsnades mycket efter annekteringen av Krim tog det lång tid att få sanktioner på plats. Väl där var de inte särskilt smärtsamma.

Det hade kanske fungerat om Putin nöjt sig med att inta Luhansk och Donetsk, de två utbrytarrepubliker som Ryssland redan delvis ockuperat. Då hade väst haft svårare att starta ett fullskaligt ekonomiskt krig mot Ryssland. Nu gick han helt enkelt för långt.

I stället för att splittra EU och Nato har Putin lyckats få dem att visa en aldrig tidigare skådad enad front.

Missnöje växer

Inte ens den flyktingvåg som Putin medvetet skapat genom att terrorisera civila har hittills fått avsedd effekt på Europa. I stället för att stänga sina gränser och bråka om vem som ska ta emot krigsflyktingarna så har de mest flyktingfientliga länderna i östra Europa öppnat sina hem för dem.

Efter alla felkalkyler och två veckor av krig ser det mörkt ut för Putin. Hans krigsmaskin har till stora delar kört fast även om de långsamt intar mer territorium.

Han har fått så gott som hela världen emot sig. Till och med bästa kompisen Kina tvekar inför den ryska aggressionen. Häromdagen krävde president Xi Jinping "maximal återhållsamhet". En tydlig passning till Putin.

Med en kombination av mod och humor har president Zelenskyj visat sig vara en mästare på att få omvärlden att hjälpa Ukraina medan Ryssland blir alltmer isolerat. Passagerarflygen står på backen. Ryska idrottsmän är persona non grata i alla internationella tävlingar. Nu kan ryssarna inte ens längre köpa Ikea-möbler, äta på McDonalds eller ta en kaffe på Starbucks.

Missnöjet på hemmaplan med kriget kommer att växa kraftigt i takt med att ekonomin går i putten.

Kanske lyckas Putin inom några månader ockupera stora delar av Ukraina. Men till vilken nytta?

Vad ska han med ett jätteland till när majoriteten av de 44 miljoner invånarna vill se Putin dingla från galgen? En lydregim kommer ofrånkomligen att mötas av en gerillaarmé, rikligt utrustad av Nato, som kommer att döda så många ryska soldater de kan.

Fler civila offer

Att det ser illa ut för Putin är bra. Hans oprovocerade angrepp på en demokratisk granne får inte lyckas.

Men alla framgångar för motståndet har också en baksida.

Putin är en mycket farlig man redan under normala omständigheter. Mycket talar för att han blir ännu farligare när han inte ser någon väg ut ur kriget. Ingen möjlighet att rädda ansiktet.

Visserligen ska man inte underskatta en diktators förmåga att omforma verkligheten och sedan presentera den bilden till en rysk allmänhet som är sorgligt illa informerat om kriget, men med tanke på de mål Putin stakat ut offentligt blir det svårt för honom att backa.

Risken är att han tar i ännu hårdare för att få sin vilja igenom.

I så fall kan vi förvänta oss ett ännu intensivare granatregn över Ukrainas städer där de civila offren blir mångdubbelt fler. Men om inte det räcker har Putin redan skramlat med det ultimata vapnet, kärnvapen.

Normalt skulle jag inte oroa mig för de hoten. Han har kört med dem så många gånger. Men just nu känns Putin mer instabil och mer oberäknelig än någon gång tidigare.

Då gäller det att vara beredd på allt.

Putins vänner

Det här är Wolfgang Hansson