De vill vara en frisk fläkt - men klimatet verkar unket
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-08-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Avhoppen från Feministiskt initiativ är inte en dödsdom. Men bra nära.
Feministiskt initiativ, Fi, bildades i april. Men redan nu har alltså nära hälften av ledamöterna i styrelsen bestämt sig för, eller funderar på, att hoppa av.
Fler i ledningen än litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström tvivlar alltså på Fi:s framtid. Men det är hennes avhopp som är det riktigt allvarliga.
Witt-Brattström har varit en av kvinnorörelsens frontfigurer i tre decennier. Hon var, tillsammans med Gudrun Schyman, en av de drivande bakom bildandet av Fi. Hon trodde på Fi som en feministisk kraft i svensk politik men har gett upp efter mindre än ett halvår.
Kritiken är förödande
Den skada Witt-Brattströms avhopp orsakar beror inte på att Fi står och faller med just henne. Utan på hennes kritik:
lFi är toppstyrt.
lFi är inte en bred rörelse för män och kvinnor från olika politiska läger. Det är en vänsterrörelse utan män.
lVissa har engagerat sig i Fi för personlig vinning, en riksdagsplats med arvode för 46400 kronor i månaden.
Kritiken är förödande för en rörelse som utropat sig som en frisk fläkt i svensk politik. Stämningen förefaller snarare både unken och patriarkalisk.
Luften har pyst ut
I vintras vibrerade landet av feministisk entusiasm. Många kvinnor hoppades. Nu skulle det äntligen hända något med de låga lönerna, de illa organiserade jobben och småbarnsmammornas torktummeltillvaro.
Men efter SVT-programmet "Könskriget", om extremfeminismen, och krisen i Fi har luften pyst ut. På aftonbladet.se svarade 93,3 procent i går att de över huvud taget inte kan tänka sig att rösta på Fi i riksdagsvalet.
Feministiskt initiativ har förvaltat de förväntningar de väckte illa. Till och med uppseendeväckande illa.