Bosse sätter min manlighet på prov
Alla hantverkare heter Bosse. Det är det första jag lär mig.
Den andra lärdomen är att vara tyst. Som när vi trampar runt på undervåningen och en av de som presenterat sig som Bosse frågar om golvvärmen.
Han hade lika gärna kunnat fråga mig om en snabbanalys av läget i Darfur.
Det är en sån här grej med luft... sån här...
Jag hinner inte ens avsluta meningen innan Bosse vänder sig till min flickvän. Hon upplyser Bosse om att vi har en luftburen värmepump.
Vi flyr ut till ett gult hus på landet. Nu ska det renoveras.
Och min redan hårt beprövade manlighet tvingas utstå påfrestningar den sent ska glömma.
Tyst förbannar jag livet medan vi går omkring på undervåningen och redogör för allt som behöver göras.
Först går alla som heter Bosse, och alldeles bakom dem går min flickvän. Hon nickar och fyller i, mäter med en tumstock. Och en meter bakom ekipaget kommer jag.
Men jag är åtminstone tyst nu.
Och när min flickvän på pendeltåget tillbaka till Stockholm ska fråga varför jag varit så tyst och surmulen ska jag gömma mig bakom samma argument som redan min föräldragenerations män använde: hantverkare går inte att lita på.
När man vänder ryggen till sitter de alltid och dricker kaffe.
Överhuvudtaget är bilden av hantverkare numera så mytologiserad bland moderna män att de är fullt jämförbara med både skådespelare, astronauter och sagolika väsen av bomull.
Därför bäst att förhålla sig skeptisk.
Det är en sent påkommen plan, men det är åtminstone en plan.
Jag ska framstå som den tyste killen som vet allt egentligen, en som varit med när åskan går, som vet skillnaden mellan en synål och en tretumsspik.
En som låter hantverkarna göra första draget.
Kort sagt, den starka tysta typen.
Jag tänker att det ska utmana Bosse. Det gör det inte.
Efter en stund tittar ingen av dem ens åt mitt håll längre. Och jag stirrar ut genom fönstret. Solen har gått ned över sjön. Grannens hästar andas vita luftmoln nere i snömodden.
Jag är ännu ovetande om att en av de som kallar sig Bosse några dagar senare ska ringa och fråga efter ”chefen”.
Och då ska jag lämna över luren till min flickvän och tänka att det är helt enligt planerna.
Jag är ju den starka tysta typen.