Nutidsmannen skulle dö i en hederlig duell
Tidningen har man snart bläddrat igenom och ingen bok i fickan. Mobiltelefon finns förstås, men vad har man egentligen på hjärtat som måste SMS:as på studs? Till vem? Så med ett halvdussin hållplatser kvar är det bara att stirra ut genom bussfönstret och vänta.
Det är i det läget man med fördel skakar labb med sin gamle förtekniske kamrat herr Fantasi. Enkla grejer funkar bäst. En av mina favoriter är ”Man från Mellanvästern”. Om man vore en sådan, alltså. Och plötsligt lyftes ur sitt majsfält till precis den här sitsen i just denna buss. Inga guideböcker, ingen resvana, inga kunskaper i främmande språk. Hur mycket skulle man begripa av det man såg?
Det mesta, visar det sig. Folk är sig lika. Folk som inte är sig lika känner man igen från tv. Och skyltarna är på engelska.
”Man från 1873” är knivigare. Svepte man förbi några K-märkta fasader skulle antagligen en vag känsla av igenkänning infinna sig. Ungefär som i slutscenen på gamla ”Apornas planet”, när huvudpersonen upptäcker resterna av Frihetsgudinnan. Men skulle man begripa? Jag menar, trafiken? Kläderna?
The Phone House? Latte Macchiato 35 kronor?
35 riksdaler! Och var är hästarna?
Ändå. Jag tror att ”Man från 1873” skulle finna sig. ”Man från 2010” som plötsligt hamnade i en hästskjuts för 137 år sedan, däremot ...
Det gick en svensk tv-serie om 1800-talet för ett tag sedan. Den påannonserades med lärare som gav barn rottingen och styltiga herrar i hög hatt som tog sig friheter med pigor.
Det var 1800-talet, i korthet.
Man skulle kunna tro att det vore enklare att begripa historien än framtiden. Det tror inte jag. Inte längre. För vi har blivit tidsrasister:
Vi tror att det är självklart att vi kommer från en i alla avseenden mer högtstående kultur än äldre tiders. Allt som varit är bara mer eller mindre pinsamma förstadier.
”Man från 2010” skulle inte kunna hålla sig. Inom fem minuter skulle han börja läxa upp medpassagerarna om deras dubbelmoral, deras opraktiska kläder, deras kränkande klasstänkande och osunda kosthållning.
”Man från 2010” skulle kort sagt inte begripa någonting, eftersom han tror att han begriper allt.
I min fantasi blir ”Man från 2010” utsläpad ur hästskjutsen och nedgjord i en hederlig duell. Och med den uppmuntrande tanken är jag framme och kliver av.