Jag minns exakt var jag var när Kennedy sköts
Ingen mening är tjatigare än denna:
”...och jag kommer ihåg precis var jag var, när jag hörde det...”
När, till exempel, jag hörde att Palme var skjuten. Eller att Carola vunnit Melodifestivalen. Eller att det pågick ett massmord på Utøya.
Eller att Ingo knockat Floyd i tredje ronden.
Suck. Än sen då? Vem vill veta var just du var? Vi vill möjligen veta vad som hände och hur det gick sedan.
Jag vet, att just de här dagarna ska det överallt tjatas: ”Jag minns exakt var jag var, när jag hörde, att president Kennedy var skjuten …”
50 år har nämligen gått sedan Amerikas 35:e president, fredagen den 22 november lokal tid klockan 12.30, blev skjuten under en färd i en bilkortege genom Dallas, Texas. Presidenten avled. Mördaren var den mentalt labile, kommunistiskt anfäktade Lee Harvey Oswald. Denne greps strax på en biograf. Under sensationella omständigheter någon dag senare mördades han på polisstationen.
En glamouriserad Kennedymyt fanns redan. Den odlades under den unge politikerns valkampanj tre år tidigare mot den sluge Richard Nixon. Genom mordet, tragedin med änkan Jackie och två små barn, ovissheten för framtiden och de konspirationsteorier som vädrades, växte Kennedymyten till en bombasm.
Sedan dess har ingen i familjen Kennedy fått en p-bot utan att det stått om detta i tidningen.
Denna mediala Kennedybesättelse beror i sin tur på två missuppfattade begrepp.
Det ena är ordet dynasti.
Dynasti låter högtidligt, ger sken av nedärvd betydelse och en naturrätt att härska.
Naturligtvis är Kennedys ingen dynasti. En Kennedy, en enda, har varit Amerikas president. Pappan Joseph var en rik person som på ett suspekt sätt pendlade mellan business, sprithandel under förbudstiden, och regeringsuppdrag. Han var antisemit och som ambassadör i London sökte han kontakt med Hitler. Av de många barnen var det bara John F som hade framgång på riktigt; lillebror Robert var justitieminister och senare presidentkandidat; det är ovisst om han kunde vinna; han mördades innan det var upp till bevis. En annan lillebror, Edward, är hågkommen för att som senator nattetid ha kört sin bil ner i ett vattendrag och därigenom ha dränkt en ung kvinnlig medarbetare. Han var alkoholiserad och fruntimmerstokig. Tredje generationen har i något fall sysslat med politik på lokal nivå.
Det andra ordet som förknippas med Kennedy är förbannelse, som i vidskepligt syndastraff.
Naturligtvis är det tragedier, när två politiker får sina liv ändade som mordoffer. Resten är tragedier som händer i varje större släkt: missfall och sinnessjukdom, söner stupade i krig, bilolyckor, amputationer, självmord, grannosämja med våldsam utgång, skidolyckor, cancer, flygolyckor och våldtäkter.
En såpa? Ja, det är mera en ”Solsidan spårar ur” än en värdig Wagner.
Som president var John Kennedy karismatisk men uppnådde bara medelmåttiga resultat. Biografierna om hans familj och karriär (det finns tusentals böcker i ämnena, bara nu i samband med jubileet har det skrivits 144 nya) handlar mera om Kennedys klokskap och kåthet än hans misslyckanden. Dessa var stora. Kennedy hade ett katastrofalt toppmöte med Sovjetledaren Krustjev. Han var ytterst ansvarig för det uselt genomförda invasionsförsöket i Grisbukten på Kuba. Men Kuba var också det som gav honom hans största ögonblick, då han ”tittade ner” Sovjet, som på Kuba placerat ut kärnvapen riktade mot Washington.
Icke-dynasti är själva idén till Amerika: Nybyggarna bröt med det nedärva engelska kungahuset. Barack Obama är landets 44:e president sedan den förste, George Washington. Far och son som presidenter har förekommit två gånger, vår livstids George Bush den äldre, och George Bush den yngre, samt pappa John Adams som var president 1789-97 och dennes son John Quincy 1825-29. De två Roosevelt, Ted och Franklin, var kusiner men stod varandra inte nära, den förste republikan, den andre demokrat.
Presidentskapet som en familjeaffär utspelas inte förrän Hillary Clinton ställer upp i valet 2016 - och sedan 15 år senare när dottern Chelsea aspirerar.
Men till saken, Heimerson, var var du, när du fick veta att Kennedy skjutits?
Jag minns exakt. Jag hade varit på Jylland och intervjuat prästen Egil Krogager, sin tids resebyråkomet med sitt Tjæreborgsresor. På vägen hem mot Malmö hade jag stannat till i en stad på Fyn och gjort ett reportage om hur all biltrafik förbjudits på dess gator för att ge barnen chans att leka. Med min ljusblå Renault 4L rullade jag i Köpenhamn ombord på båten Absalon. Styrmannen tog biljetterna. Han sa:
”Heimerson jag vet att du är intresserad av sånt. På radion hörde vi just nu att Kennedy är skjuten.”
Min första reaktion: Det blir mycket Kennedy i Bladet den närmaste veckan. Fan, inte en chans att få in mina reportage.
Det dröjde till december.
Sitt namn ska man välja själv
… sa jag i min förra kolumn och en flicka av serbisk börd skriver till mig och berättar hur hon kom till Sverige. ”Jag var döpt till Snezana. Det betyder Snövit (sagan finns i Serbien också). När jag som vuxen på nittiotalet skulle gifta mig och hade ärende till Skattemyndigheten frågade jag om jag kunde få lägga till Snövit i pass och körkort. Efter övervägande kom svaret: Ja. Nu heter jag Snövit Janson.
Det finns enligt SCB 17 Snövit och 494 Snezana i Sverige.”
Jag läser just nu ...
… Sveriges första surfroman, ”Lineup” av Jonas Therning. Sex, drugs and rock and roll i Manly nära Sydney och naturligtvis havet, vågorna och surfing. Frisk i attityd, rask i tonen. Det är som om någon gjort en roman av ”Lonely planet”. Jag sätter den i händerna på mina tonårsbarnbarn, när dessa tar sina sabbatsår så att de vet hur exotism och spänning smakar.
Elefanterna skrattar på sig
… när de läser World Wildlife Foundations annonser i DN, där organisationen som skyddar världens utrotningshotade djur vädjar om faddrar: ”På några minuter var hela flocken slaktad.” Annonsen visar elefanter. Men flock ? Elefanter lever i hjordar. Det är apor som lever i flock. Tur dock att WWF inte talade om ett stim elefanter. Stim gäller sill och svärm gäller myggor.