Folkhemsgnällarna har fortfarande inte förstått
Jag stod i köket och rörde i en gryta, hackade lök, sköljde av skärbrädor och hela tiden, från första olivoljepölen i pannan till sista persiljemjällandet över serveringsfatet, sörjdes ”folkhemmet” i radion.
Det var som att ha Roy Andersson vid köksbänken, fast gnället var mera ett plågat ylande än ett ilsket skällande. Det vanligaste ordet måste ha varit ”vi”: ”vi ville”, ”vi strävade efter”, ”vi förmådde inte stå emot”, ”vi tvingades att”. Och ”vi” var inte vilka som helst.
”Vi” var inte sossarnas verkställande utskott, inte Aftonbladets ledarsida, inte ens Göran Greider och hans katter. ”Vi”, det var alldeles tydligt, var hela det svenska folket.
”Vi” älskade folkhemmet. ”Vi” borde ha försvarat det mot ”dem”. ”Vi” vill ha det tillbaka.
Jaha. Och om man inte känner sig som ”vi”? Och ändå är svensk? Borde man få sitt pass makulerat, förklaras fredlös och få en strut på huvudet då?
I det där ”vi” ligger hela problemet för folkhemsgnällarna. Åren har gått och de har fortfarande inte förstått. De har inte begripit hur det kändes att leva i ett land där man hela tiden fick veta att man egentligen inte hörde hemma. De är fortfarande övertygade om att ingen riktig svensk kan önska sig något annat än blockflöjt i lågstadiet, ”Anslagstavlan” och rejäl marginalskatt. De som gör det är falska svenskar. Inte ”vi”.
Och de har nog rätt. Edvard Unsgaard, Reinfeldts pressekreterare, hittade bajs i sitt trapphus i söndags. Han ringde en städfirma. De kom och tog hand om det. Det gillade Edvard och eftersom allt måste berättas numera berättade han det på Ansiktsbok. Han påpekade särskilt att städfirman i fråga drivs av flitiga invandrare.
Detta räknas nu som ett slags skandal.
Alla svenskar vet förstås att städjobb ofta görs av invandrare. Nästan alla svenskar drar nytta av det, om inte annat på jobbet. Men man ska tycka att det är fult. För så gör ”vi”. Och, framför allt, bajs i trapphuset tar ”vi” hand om själva. Bara falska svenskar, moraliskt korrupta ”de”, skulle betala någon annan för att göra det.
Edvard gjorde något fullständigt naturligt. Men nu kämpar han för att bevisa att han är ”vi”. ”Jag hade torkat bort det själv om inte företaget hade gjort det”, försäkrar han pressen.
Herzlich Willkommen in das Schwedische Demokratische Volksheim.