Ledigheten slutar hos Kronofogden
Det står en sönderbränd bil nere i byn.
Jag cyklar förbi den varje morgon, på väg till mitt kontor. Alla pratar om bilen här. Men först var den inte sönderbränd. Då var den bara övergiven. En Volvo. Någon hade kört av vägen midsommaraftonens natt. Sedan blev den stående där, bredvid järnvägen.
När folk kom på besök brukade vi peka och säga: den där bilen, den har stått där sedan midsommar.
Jag ska inte säga att den blev en attraktion här i byn, men kanske något av ett riktmärke.
Något att prata om, i medieskuggan.
Ja, medieskugga. Våra morgontidningar kommer inte längre i brevlådan, prenumerationen har gått ut. Och plötsligt har även nätet känts avlägset. Det dröjde fram till i går innan jag förstod att det varit Pridefestival i veckan. Pride har inte direkt varit den stora snackisen här i byn.
Det är en helt ny upplevelse, att inte vara innesluten i nyhetsflödet. Jag har ingen semester och har aldrig haft. Jag skriver alltid. Men detta liknar åtminstone ett slags ledighet: brevlådan är tom på morgonen. Det finns inga skäl att gå ut till den före frukost. Kanske inte heller efter frukost. Räkningarna kan vänta till efter sommaren.
Det är sådana resonemang som slutar hos Kronofogden. En villaägares stilla revolt.
Jag klipper inte gräset heller. Trimmern funkar inte. Men jag hoppas att folk i byn har annat att prata om. Nu med den sönderbrända bilen och allt.
På midsommardagens morgon kom polisen och fäste en tejpbit runt ena sidospegeln. Crime scene.
Det borde kanske inte ha varit en särskilt svår utredning. Inga DNA-analyser krävdes. Bilen hade ju en registreringsskylt: bara att ringa ägaren.
Men bilen blev stående där, bredvid järnvägen.
Sedan flyttades den till grusplätten mellan bensinmacken och båtbryggan. Och natten till den artonde juli brann bilen. En het och kvav natt.
Dagen innan hade någon försökt stjäla brev från Ica Strandhallens postavdelning. Peter på bensinmacken sprang ikapp dem i höjd med båtbryggan. Hela byn pratade om hjältedådet.
Sedan brann bilen. Fanns ett samband?
Det är åtminstone kul att spekulera.
Och när folk kommer på besök brukar vi peka och säga: den där bilen, den brann en natt i juli.