Rybak är offer för sin slappa mamma

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag hoppas Hilma skonas från berättelsen om Alexander Rybaks exempellöst dåliga uppförande under repetition i förra veckan på ett nöjesfält i Göteborg.

Rybak är ett 24-årigt fenomen inom norsk populärmusik. Något gick honom emot. I ett raseriutbrott slog han sönder sin violin.

Slog sönder sin fiol?! Rybak bär sig åt enligt tidens mönster av oskickligt beteende. Fotbollstränare vägrar ta varandra i hand, författare reser sig under teveintervjuer och lämnar studion om frågorna inte är fjäskiga nog.

Dessa divor är offer för sina slappa mammor, som inte lärt dem sportsmanship och elegans. De vet helt enkelt inte hur man bär sig åt.

Hilma, däremot, är ett tioårigt änglabarn som på skolavslutningar och konserter kring Nacka spelar just fiol. Hilma har en plan på att under sommarlovet flyga till mig, sin farfar som bor nära Medelhavet. För att finansiera flygbiljetten parkerar hon sig sedan någon månad tillbaka som gatumusikant i Drottninggatans förlängning under gamla riksbankens valv, där akustiken är fin. Med nykammat hår och i putsade sandaler stämmer hon sin fiol. Med exempellös koncentration och ett rörande allvar spelar hon, två gånger om, sig igenom sin 20 minuter långa repertoar - från Bachs ”Nu grönskar det” till Georg Riedels ”Idas sommarvisa”. Hon niger och kollar i sin mössa det ekonomiska resultatet av sin gatukonsert: 334 kronor, tre dollar, några euro, norska kronor och estniska småslantar. Försiktigt stoppar hon sedan fiolen i dess låda.

Slyngeln Rybaks presstalesman förklarade popstjärnans övergrepp på sitt musikinstrument med orden: ”Han ställer höga krav på sig själv.”

Jaha.

Jag läser en biografi över Isaac Stern, världens främste violinvirtuos, en jude från Ukraina, som utvandrat till Amerika. Han fyllde konsertsalar, turnerade i Kina, vann Grammy, tog emot Polarpris, utbildade unga löften och ställde höga krav på sig själv.

Ingenting tyder på att Stern nånsin lät vrede gå ut över sitt delikata instrument.

Jag tror inte att den unga Hilma kan bli en ny Stern. Men jag vet också, att hon aldrig ska bära sig åt som en Rybak.