En stilla vrede om snö
Publicerad 2023-12-26
Vad man än tycker om Sverker Sörlins Vinter i P1 så är det svårt att hitta en berättelse som är mer vältajmad med årstiden.
Det är också imponerande att kunna hålla lyssnaren hyfsat trollbunden i nästan en och en halv timme men ändå bara prata om snö.
Sverker Sörlin är väldigt sparsam med att berätta om sig själv men att snö är och varit väldigt viktigt i hans liv framgår med all önskvärd tydlighet.
Både när han som ung sköt sin första tjäder och i dag när snön mestadels lyser med sin frånvaro.
Snöbristen går som en röd tråd genom programmet.
Sörlin är förvånad och oroad över att svensken i gemen inte verkar bry sig mer över det allt tunnare snötäcket på våra breddgrader.
–Varför sörjer vi inte att snön smälter, undrar han med ett stilla raseri.
För professorn i miljöhistoria är snön något existentiellt. Utan snön är Sverige ett helt annat land. Vilka är vi utan det vita pudret?
Men Sörlins vinterprat karakteriseras inte bara av en tyst vrede. Det andas också poesi och filosofi.
Sörlin dyker ner i brottstycken av sin barndom i Västerbotten och i historien där skidåkning spelar en framträdande roll. De äldsta par skidor som hittats är 5000 år gammalt. Från Västerbotten.
Han beskriver hur samhället på många sätt formats av snö och is. Snö som transportmedel. Snö som underlättar jakten. Snön som en säkerhetspolitisk räddning för Finland i kriget mot Sovjetunionen.
Musiken är bitvis väl integrerad med berättelsen och driver den framåt.
En specialeffekt är en kvinnlig röst som hela tiden återkommer. Hon läser stämningsfullt ur vad som verkar vara en samisk (eller möjligen grönländsk) ordbok där snö har ett otal olika namn beroende på dess beskaffenhet. Det förstärker programmet poetiska känsla.
Alla delar inte Sörlins förfäran över att snön är på väg bort. Han beskriver hur hans egen farfar betraktade snön som ett hinder för moderna framsteg och bekvämlighet. Den vara bara i vägen och kostade pengar.
Sörlin ser istället i snön en förändringskraft som visar oss en annan möjlig väg.
Hans berättelse drabbar lyssnaren därför att många svenskar delar hans oro. Jag tror många redan sörjer trots att vi ännu inte förstått vidden av ett till stora delar snö- och isfritt Sverige.