Har Scania Saddams blod i sin bokföring?

Två chefer på Scania misstänks för att ha hjälpt Saddam Husseins regim.

I sal 26 i Rådhuset i Stockholm pågår en rättegång det har varit egendomligt tyst om.

Två högt uppsatta chefer på Scania, åtalade för att ha hjälpt Saddam Husseins blodiga regim med miljardaffärer, ville inte heller i dag höra talas om att de hade brutit mot FN:s sanktioner.

Advokaterna Leif Gustafsson och Hans Strandberg, två av de bästa i branschen, lyssnade koncentrerat då åklagare Nils-Eric Schultz ställde frågor och visade upp kontrakt, mejl och handskrivna beräkningar på kommande affärer på en vit duk på väggen.

Direktörerna, som då den påstådda brottsligheten ska ha begåtts båda var strax under vd i hierarkin, försvarade sig med en märklig blandning av självförtroende och dåligt minne.  

Ämnet för förmiddagens förhör var Al Hoda international trading, ett företag bildat i Förenade Arabemiraten år 2000, men ägt av Irak.

Det var med den här typen av bolag som landet tog sig runt blockaden som det försattes i efter Kuwaitkriget 1991.

Då förbjöds i princip all handel med Irak, och de affärer som tilläts skulle kontrolleras av FN.

Det här gillade nu inte Saddam. Skurkregimen var i behov av kontanter. Sönernas vidlyftiga liv skulle bekostas, militären och säkerhetstjänsten krävde resurser, bödlar och torterare hade familjer att försörja.

Hösten 2000 utfärdade därför Bagdad ett dekret där utländska företag som gjorde affärer med Irak skulle betala tio procent av kontraktsumman direkt till landet.

Att några tusen företag runt om i världen valde att på detta vis göra illegala affärer med tyrannen upptäcktes först sedan regimen fallit.

– Irak var er viktigaste marknad, hävdade åklagaren.

– Det är ett felaktigt påstående, replikerade den ena direktören, en vithårig man som nu har gått i pension.

Åklagaren lägger fram utskriften från ett mejl från Scania som visar att just denna affär var värd 8 miljoner euro och ansågs vara företagets viktigaste kontrakt i Irak, varför ett snabbt avslut var nödvändigt.

– Det där är en betalningsteknisk sak, suckar den vithårige.

Den andre chefen, numera direktör för ett av Scanias bolag i Sydamerika, förklarade att Irak var blott en av 70 marknader.

 "Jag fick många rapporter, det går inte att minnas allt. Men det ringer en klocka i bakhuvudet när du nämner bolaget".

Ungefär så här låter det dag ut och dag in. Schultz har listat 24 kontrakt under åren 2001 till 2003 på vad han påstår är kriminella affärer. Det sammanlagda värdet uppgår till en dryg miljard. Av dessa pengar ska 100 miljoner ha tillfallit Saddam.

I förundersökningen har andra anställda på Scania lämnat närmast identiska redogörelser. Jo, vi kände till sanktionerna. Men det förekom rykten om att det gick att göra affärer med bolag i vissa länder som inte ställde upp på blockaden.

Det står en hel del på spel för de två åtalade. Brott mot "lagen om vissa internationella sanktioner" kan straffas med upp till fyra års fängelse.

Betyder processen något mer?  Intresset i Sverige är endast obetydligt större än för målet i salen bredvid. Jag är ensam journalist på åhörarbänken.

Internationellt är det annorlunda. Till exempel OECD, de industriella ländernas ekonomiska samarbetsorganisation, vill veta hur det går.

En av världens största tillverkare av lastbilar riskerar att få sitt anseende fläckat av att ha lurat världssamfundet, av att av girighet bjudit upp en diktator till dans.

Möjligen är det därför som Scanias chefsjurist tycks få ett mer plågat ansiktsuttryck för varje nytt dokument som åklagaren presenterar.

Följ ämnen i artikeln