En behandling ovärdig en anständig rättsstat
Att polisen granskar hur barnläkaren behandlades är utmärkt.
Men än viktigare är en skrivelse som anländer till Justitiekanslern inom några veckor.
I en intervju i Läkartidningen berättar den friade barnläkaren att hon upplevde sin vecka i häktet som tortyr.
Det är inte svårt att hålla med henne.
Hon säger att en manlig polis en hel natt beordrade henne att ställa sig upp en gång i halvtimmen - och när hon inte gjorde det ska hon ha blivit slängd in i väggen.
Att hindra en människa från att sova är någonting diktaturer ägnar sig åt för att snabbt och effektivt bryta ner honom eller henne. Det är en behandling som är ovärdig en anständig rättsstat.
Det är dessvärre inte helt ovanligt med vittnesmål om hur anhållna och häktade förnedras, trakasseras eller rent av misshandlas.
Men det är nästan alltid människor utan röster som försöker berätta: de utslagna, missbrukarna, de grova brottslingarna. De som ingen lyssnar på.
Skillnaden är att nu är att anklagelserna kommer i från en välutbildad person som friats i ett mål som väckt stor uppmärksamhet och som polisens internutredare kommer sätta tilltro till då hon förhörs i nästa vecka.
Att det kommer bli mycket svårt att bevisa vad som hände i arrestlokalen de där nätterna för över två år sedan är av underordnad betydelse.
Det viktiga är att rättsamhället visar att det går till botten med anklagelserna, att en människa som känner sig kränkt blir tagen på allvar, att en åklagare är tydlig med att respekten för de mänskliga rättigheterna gäller även misstänkta brottslingar.
Än viktigare är för övrigt faktumet att barnläkaren och hennes advokat Björn Hurtig inom några veckor lämnar in en skrivelse till justitiekanslern med en begäran om att hela målet ska granskas.
Den viktigaste frågan i denna begäran är hur åtal över huvud taget kunde väckas. Det är en befogad fråga. För när experterna under rättegången inte ens var i närheten av att komma överens om hur lilla Linnea dog så blev det uppenbart att det var omöjligt att fälla läkaren.
Detta borde åklagaren ha förstått.
Det är nödvändigt att denna juridiska skandal utreds. Det handlar inte om att leta syndabockar. Det handlar om att återupprätta en människas förlorade heder och försöka förstå vad som gick snett.
Det är ytterst en fråga om hur vi ska undvika att mardrömmen sker igen.