Regeringen försökte smyga ut enfaldig skattehöjning
Att spara dåliga nyheter till sen fredag eftermiddag är en politisk tradition som överlever maktskiften.
Den nya regeringens debut i disciplinen skedde med den naiva förhoppningen att ingen skulle upptäcka en osedvanligt enfaldig skattehöjning.
Jag pratar om höjningen av momsen på reparationer av cyklar, skor och kläder som ska träda i kraft 1 april nästa år.
Det här är en skatt som den förra regeringen har sänkt i två omgångar. I januari 2017 från 25 till tolv procent och i somras till sex procent.
Små reformer som hade potential att tilltala människor över hela den politiska skalan:
Från en vänster som i sin kritik mot slit- och slängsamhället sannolikt uppskattar att det blir biligare att gå till skräddaren med de trasiga byxorna till en höger som ju tenderar att älska alla former av skattesänkningar.
Men nu ska denna moms höjas till tolv procent igen.
Den som orkar ta sig igenom den trettonsidiga promemorian om förslaget kommer att upptäcka att Finansdepartementets Skatte- och tullavdelning har gjort en deppig konsekvensanalys.
Priserna hos skomakaren och skräddaren kommer att höjas. Vilket leder till lägre efterfrågan på deras tjänster.
Branscher som redan är hårt drabbade av hyreshöjningar och elräkningar får således ännu en huvudvärk.
Inte heller är förslaget bra för miljön. Tjänstemännen konstaterar att höjda priser sannolikt gör konsumenterna mindre benägna att lappa och laga. De trasiga jeansen slängs, nya köps.
”Det bedöms i sin tur leda till en något försämrad resurshushållning och till att miljöbelastningen från produktionen av nya varor ökar”, som utredaren uttrycker saken på klanderfri byråkratprosa.
För den delen av kommentariatet som lutar till vänster finns ännu mer att hämta ur momshöjningen.
Som exempelvis det lakoniska påpekandet i rapporten att ”individer med låg utbildningsnivå” och ”individer med svag anknytning till arbetsmarknaden” som en konsekvens av förslaget blir arbetslösa i större utsträckning.
Ett annorlunda sätt att uttrycka saken är att tillvaron blir ännu taskigare för en redan hårt ansatt grupp, nämligen invandrare som tidigt slutade skolan.
Tråkiga konsekvenser, onekligen. Och uppsidan? 80 miljoner i ökade skatteintäkter per år.
En summa som finansminister Elisabeth Svantesson inte ens skulle kliva ur sängen för. Bara pengaregnet över elkunderna går ju på 55 miljarder.
Men andra är bättre skickade att lägga ut texten om tillvarons orättvisor än vad jag är. Mitt ärende är det som antyds i början av denna kolumn, nämligen att beskriva en politisk taktik med anor.
En titt på regeringens hemsida ger vid handen att allt möjligt av större och mindre politisk betydelse passerade den verkställande maktens bord i fredags.
Remiss av en statlig utredning om hur fler ungdomar ska klara gymnasiet...promemoria om förstärkt reglering av valutaväxlare...försvarsministern besöker Finland...
Och allra sist denna fredag eftermiddag publicerades pressmeddelandet om ”Höjd mervärdesskatt på vissa reparationer”.
Det kan givetvis vara en slump att ett förslag som kommer att väcka kritik och missnöje presenteras vid en tidpunkt då redaktionerna är på väg ner i tempo och den reducerade helgbemanningen tar över.
Men att vänta med dåliga nyheter tills helgen knackar på dörren är ett beprövat knep som politiker och andra makthavare tar till med jämna mellanrum.
I USA pratar journalister om ”Friday news dump”. Det är då presidentens stab eller Pentagon eller vad det nu är släpper tråkigheter.
Den förra svenska regeringen använde sig också av trixet.
Som när justitieminister Morgan Johansson i oktober i fjol smög ut en hårt kritiserad ny spionlag.
Eller då skolminister Lina Axelsson Kihlbom i vintras försökte kyla ner och gömma undan den heta potatisen förbud mot nyetablering av religiösa friskolor.
En klassiker i genren var då Nordea under bankkrisen på 90-talet alltid kallade till sig pressen klockan 16 en fredag för att berätta om den senaste bubblan som spruckit med nya miljardförluster som följd.
Det senaste försöket till fint uppmärksammades på nolltid och har under helgen lett till ett betydande antal ilskna kommentarer i sociala medier.
Nej, det var inte bara förutsägbar kverulans från gnällspikar som inte gillar regeringen. Även från borgerligt sinnade väljare hördes kritiska synpunkter på momshöjningen.
Det är inte smickrande för makten att den aldrig tycks lära sig att det här knepet inte fungerar.
Det här är Oisín Cantwell