Vi får aldrig svaret på varför han sköt
Det sjätte förhöret avslutas klockan 16.31 och återupptas 16 minuter senare på den misstänkte mördarens begäran.
Han orkar inte neka längre, men har så lite att berätta.
Så vad får en ung man att halvsju en morgon bege sig till tågstationen och skjuta ihjäl en ung kvinna han aldrig tidigare har träffat?
Förhörsledarna, inlånade från rikskriminalen, visar prov på betydande tålamod, de ger honom tid, de frågar igen, de vill verkligen veta.
De har tragglat sig igenom förhör efter förhör, timme efter timme, vänt ut och in på en ung människas hela liv.
Ett liv som över hundratals sidor förundersökning ter sig vare sig mer eller mindre innehållslöst än många andra människors: ensamma kvällar framför datorn, krigsspel, facebook, lite porr.
Vänner försvinner, vi anar att de har vuxit upp och skaffat sig liv, det har funnits två seriösa relationer, men båda flickorna lämnade honom.
21-åringen röker hasch, kräks en hel eftermiddag, inser att knark inte är något för honom. Datorspelen erbjuder en sannare flykt.
Det är tydligt att han gör vissa försök att samarbeta med förhörsledarna, men vilka indicier de än lägger fram så fortsätter han att neka till mordet.
Vad får honom att erkänna? Polisen har lyckats beslå honom med lögn.
"Jag har talat sanning om allt utom de två sista timmarna" förklarar han då bandspelaren slås på igen.
– Jag sköt ett skott genom ett fönster. Sen satte jag mig i bilen och åkte hem. Jag såg en tjej och sköt.
Hur tänkte du då du såg flickan? vill förhörsledaren veta.
– Jag tänkte inte alls. Jag fick ett ryck. Sen såg jag en ambulans komma. Jag satte mig vid en husvägg och tittade på.
När insåg du att hon var träffad?
– Hon skrek.
Så här fortsätter förhören. Få ord, få känslor, ingen förklaring.
Samtidigt: berättelsen ändrar något karaktär efter erkännandet. Detaljer fylls i. "Jag har känt mig värdelös sedan sjuan". "Tjejer har utnyttjat mig".
Hittar vi en pusselbit där? Hatar han kvinnor? Polisen frågar, men han retirerar. "Jag såg aldrig att det var en tjej. Hon var på fel plats vid fel tillfälle".
Mördare och deras offer är för det mesta bekanta på ett eller annat sätt. Det gäller inte minst då män mördar kvinnor. I relationen finns även motivet. Men så är det inte denna gång.
Finns det något annat i denna ödsliga berättelse som ger oss en ledtråd? Han hade förlorat pengar på spel samma kväll. Kände sig frustrerad. Men nej, det var inte därför han åkte hem från krogen och hämtade geväret.
Han säger att han inte siktade riktigt. "Det bara händer". Senare åker han hem. "Ligger och trycker".
Berättar mannen hela sanningen? Nej. Några kvinnliga bekanta har i förhör sagt att han vid tiden för mordet pratade om att begå brott. Där finns konturerna av någon form av förklaring.
Efter gärningen grubblar han några dagar. På vad får vi inte veta. Men han minns att han inte mådde bra.
Det pratas om det meningslösa våldet. Det är ett förljuget uttryck. Allt våld har någon form av mening för den som begår det.
Men ibland är det svårt, för att inte säga omöjligt, för omvärlden att förstå vari denna mening består.