Mördaren bör vara nöjd med 18 års fängelse
Oisín Cantwell om domen mot Reza Ebrahimi
Mannen som mördade sin fru bör vara nöjd över de 18 års fängelse som Vänersborgs tingsrätt i dag dömde honom till.
Det är nämligen inte svårt att förstå varför åklagaren krävde livstid för denna vedervärdiga slakt.
Att ta del av vittnesmål och omständigheter i detta fall tillhör inte livets glädjeämnen. Barnen försökte skydda sin mamma när pappan gång på gång gick till attack mot henne. För säkerhets skull bytte han kniv till en vassare under det utdragna mordet.
Ett av syskonen fick hålla tillbaka tvååringen, som ville gå fram och krama sin livlösa moder.
18 års fängelse, lyder domen. Ett straff som går att se på olika sätt.
Vi talar å ena sidan om det längsta tidsbestämda straff en domstol kan landa i. Högsta domstolen har i ett prejudikat slagit fast att utgångspunkten för mord där varken försvårande eller förmildrande omständigheter finns ska vara 14 år.
18 år, bestämde HD, ska tillämpas bara i de fall då omständigheterna är mycket försvårande och livstid endast i de allra grövsta morden.
Att Vänersborgs tingsrätt viftar bort mannens försök att göra sin diabetes till en förmildrande detalj förvånar nog ingen.
Inte heller överraskar det att domstolen finner försvårande moment. Våldet har varit oerhört rått. Slakten pågick ganska länge, i såväl köket som hallen. Kvinnan måste ha upplevt stark dödsångest.
Mordet skedde dessutom inför ögonen på barnen. Barn som han knuffade undan då de försökte stoppa honom. Och då de ringde efter ambulans sa han saker till dem i stil med ”att jag är stolt över att min kvinna är död”.
Det går i och för sig alltid att hitta ett värre brott än det man för ögonblicket betraktar, men om inte detta tillhör de allra värsta morden är ribban mycket högt satt.
Som ytterligare försvårande moment har åklagare Carin Pedersen påstått att mordet har hedersmotiv. Hon lutade sig därvidlag mot en expert på hedersvåld som har forskat i ämnet i flera år.
Den sakkunnige påpekade att brottet bär många av hedersmordets kännetecken. En person som har dragit vanära över familjen ska inte bara dö, personen ska också lida. Händelseförloppet är ofta utdraget.
Vanligt är dessutom att ansiktet vanställs. Så skedde i detta fall. Mannen skar sin fru i ansiktet gång på gång och, när han måste ha förstått att hon var döende, stampade henne i ansiktet.
Utredningen gav även vid handen att kvinnan varit utsatt för tvångsäktenskap och för kontroll, hot och ryktesspridning.
Men tingsrätten konstaterar att mordet inte tycks ha varit särskilt planerat. Och flera av omständigheterna i det här fallet skulle kunna förekomma i sammanhang där motivet för dödandet är svartsjuka.
Domstolen resonerar sig på detta sätt fram till att hedersmotiv inte är bevisat. Mordet kan lika gärna vara resultatet av ett plötsligt uppflammat gräl.
Jag finner inte slutsatsen uppenbart felaktig. Men inte heller uppenbart korrekt. Det skulle inte förvåna mig om åklagaren överklagar.