Tungan slinter och Twitterdrevet vaknar
Debattknepet är ganska nytt för tidigare fanns inte Belsebub i svensk politik. Det som de flesta debattörer uppfattade som ondska tillhörde historien och därför var vi en lång period utan tillmälen i det offentliga samtalet. Att kalla någon nazist var inte bara idiotiskt utan också potentiellt farligt. Det finns ju lagstiftning mot förtal.
Och att kalla någon kommunist var, tja, bara att kalla någon kommunist. Vi lever som tur är inte i McCarthyismens USA där staten på 1950-talet jagade inbillade och verkliga röda.
Men nu finns Sverigedemokraterna och med dem kan man snabbt och effektivt skita ner vem som helst.
Senast är det TV-skribenten Johan Croneman som i DN Kultur påstår att Expressens ledarskribent Eric Erfors satt sig i knät på SD och SD i knät på Erfors. ”Sitter du bra där, Eric?” Hur detta korsvisa knäsittande går till begriper nog bara Croneman men det är heller inte viktigt, det viktiga är att förnedra och göra Erfors omöjlig.
I september sa Leif Boork något ogenomtänkt eller något som med lite god vilja kunde missförstås eller i alla fall något som DN Kultur fann opassande.
”Vad heter Leif Boork på Flashback?” fnittrade en notis med avsikt att förpassa den gamle ishockeytränaren till de anonyma hatarnas och skvallerkärringarnas favoritforum.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet i Norrköping. Han är en gråsosse som bland annat publicerar kritiska ledare om invandringspolitiken. ”Vår tids Allan Vougt”, skriver journalisten Henrik Arnstad på Facebook.
Inget mer. Allan Vougt var den socialdemokratiske publicisten och politikern som fick sitt namn fläckat av eftergivenhet mot Nazityskland. En komocka i Widar Anderssons ansikte.
Nedkletandet av meningsmotståndare skapar något betydligt värre än en olustig atmosfär.
Jag tror att det till slut förlamar samhället. Som reporter märker jag det i min omgivning snart sagt varje dag. Rädslan för att säga fel. Skräcken för Twitterdrevet. Jag misstänker att det är en delförklaring till handlingsförlamningen i regeringskansliet.
Ett samhälle utan fri och frejdig diskussion blir snart ett samhälle i stagnation, en nation där medelmåttornas pöbel härskar.