Verkligheten väntar utanför filten
Filten som kommer in i salen är ljusgul och bär Kriminalvårdens logga.
Under den döljer sig en misstänkt mördare.
Han är sexton år och vi ser aldrig hans ansikte.
Som om det spelar någon roll.
Hans leende finns ett musklick bort.
När pojken häktats på sannolika skäl för mord förs han ut ur salen.
In kommer en annan ljusgul filt. Den döljer någon mycket mindre. Under filten sticker ett par ben fram, klädda i svarta gymnastikbyxor. Det är pojkens flickvän.
– Får vi kanske se lite grann av dig? frågar rättens ordförande.
Ingenting händer. Frågan upprepas.
– Så småningom, svarar flickans advokat.
Själv håller flickan händerna framför ansiktet, under filten.
Snart ska hon häktas för anstiftan till mord på Therese Johansson Rojo.
Man frågar sig var de vuxna befann sig den där natten. Ingen behöver undra var tonåringarna befinner sig när de inte festar i skogen. Alla svar finns på Google.
På nätet får vi veta allt Therese och hennes vänner funderat på den senaste tiden. Vad de skrattat åt, vad som gjort dem förbannade. Här pekas de misstänkta gärningsmännen ut med namn, bild och hemadresser.
Rykten sprids och frodas, hotelser och glåpord skriks ut i versaler.
Som så ofta på internet.
Här lever tonåringarna sina liv i anarki. Här finns inga piketbussar, inga nattvandrare.
Laglöst land.
Vad betyder det? För ett samhälle och för en mordutredning?
Den första frågan saknar ännu svar. Vuxenvärlden vill att barnen ska se skillnad mellan verkligheten och nätet. Men vi har inte förstått. Nätet är verkligheten.
Polisen söker nu svaret på den andra frågan, letar bevis bland sms-meddelanden och chattsamtal.
Bevis på att flickan framför mig har uppmanat sin pojkvän att ta livet av Therese.
Flickan som döljer sitt ansikte som om det spelar någon roll.
Jag vet så väl hur hon ser ut.
Ändå slås jag av hur liten hon är under det gula frottétyget.
Hon skulle gått ut nian nu. Precis som båda mina systrar. Precis som Therese Johansson Rojo.
I stället sitter hon här med händerna framför ansiktet och en sliten filt över huvudet.
Ett skrämt barn som gömmer sig och vägrar komma fram.
Utanför filten väntar verkligheten. Den försvinner inte.