Här censurerades rondellhunden först
Nu, efteråt.
En kvinna som kallat sig Jihad Jane sitter bakom galler och en konstnär som heter Lars Vilks har fått sitt internationella genombrott.
Men allt började här, på den värmländska landsbygden. Tälleruds hembygdsgård är ett idylliskt rött hus med vita knutar i den norra delen av Alsterdalen. Knappt en halvmil från nationalpoeten Gustaf Frödings barndomshem. Här censurerades Vilks första gången. Det är tre år sedan.
Sedan dess har det snarast blivit en vedertagen sanning att den fula teckningen bara är en liten del av ett större konstverk.
Lyssnar man på Lars Vilks får man bilden av ett snillrikt internationellt storverk där reaktionen från fundamentalister och medier spelar huvudrollen – inte den slarviga teckningen med profeten Muhammed som rondellhund.
Själv tycker jag att motivet har större likheter med min gamle gymnastiklärare Ulf.
Märta Wennerström tycker ingenting. Hon är en stram kulturtant med moderiktig frisyr som för tre år sedan engagerade Lars Vilks till en sommarutställning på Tälleruds hembygdsgård. Kanske kunde Lars Vilks tänka sig att bidra med något på temat hundar? Man hade tidigare anordnat en utställning om katter.
– Vi hade inte en tanke på att hans konstverk skulle komma att handla om islam, säger Märta.
Och denna enkla upprinnelse är skäl nog att misstänka Lars Vilks internationella storverk för att vara en rejäl efterhandskonstruktion.
En mer banal sanning ligger nära till hands: Lars Vilks fick en beställning från vischan, skickade iväg en slentrianmässig provokation och såg fram emot att fakturera.
Sedan censurerades den pinsamma tuschteckningen från hembygdsgårdens träväggar och publicerades i stället i Nerikes Allehanda. När detta senare ledde till en internationell kris, då antar jag att Lars Vilks valde att spela med.
Lite som om en dirigent snubblar ned i orkesterdiket och får stående ovationer. Vad ska han göra annat än buga?
Nu, efteråt, frågar jag Märta Wennerström vad hon tror. Beställaren från den värmländska landsbygden är fåordig.
Wennerström vill inte gärna förknippas med rondellhunden. Under de senaste åren har man på Tälleruds hembygdsgård försökt gå vidare.
Oftast har man engagerat lokala konstnärer. Förra sommarens utställning var exempelvis mycket uppskattad.
Den handlade om hästar.