Cantwell: ”Det är djupt obehagligt”
Än en gång frias en man för våldtäkt, än en gång gör stora medier sitt yttersta för att piska upp en hätsk stämning.
Det är djupt obehagligt att se journalistiken ersätta sitt granskande och folkbildande uppdrag med populism och uppmaningar om att förfölja en domare.
Jag tillhör dem som i likhet med åklagaren anser att bevisningen var tillräcklig för att fälla mannen som trodde att kvinnan han låg med hade sagt ja till våldsamt sex.
Att ge sig in i sådana aktiviteter med en människa en bara känt i några timmar utan att först resonera om det och att tolka hennes motstånd som att hon vill är onekligen ett egendomligt beteende.
Dessutom fanns stödbevisning, det som Högsta domstolen kräver för fällande dom i brottmål, i form av tre vittnen som berättat om hur uppriven, närmast okontaktbar, kvinnan var sedan hon lyckats lämna lägenheten. Ett sådant tillstånd är svårt att fejka.
Men bevisvärdering är ingen exakt vetenskap och fallet är komplicerat. Kvinnan var i början med på noterna, vid minst sex tillfällen respekterade han henne då hon inte ville ställa upp på diverse aktiviteter och hon har berättat att han kanske inte förstod hennes invändningar.
Vem vet, kanske personer som har genomgått juristlinje, tjänstgjort som tingsnotarier i två år vid domstol, genomgått den fyraåriga fiskalsutbildningen och därefter tjänstgjort som domare i ett antal år rent av är bättre på att bedöma svåra mål än vad jag är?
På Twitter resoneras det inte på detta vis. På twitter har det larmats och skrikits. "Domaren borde våldtas". "Stoppa upp ett järnrör i baken på gubbjäveln". "Män från 1800-talet som inte fattar någonting".
Frustrationen och upprördheten är fullt förståelig: anmärkningsvärt få fall av anmälda sexbrott leder till åtal. Inte minst utredningarna behöver bli bättre.
Mindre imponerande är att se hur etablerade medier än en gång utnyttjar och underblåser stämningen efter ett friande i ett våldtäktsmål i stället för att resonera och kritisera med rimliga argument.
På sajten Nyheter 24 slår en debattör fast att hovrättens antaganden bygger på fördomar och konstaterar att mannen "med största sannolikhet" våldtagit tidigare.
En person som har friats och ska betraktas som oskyldig har med andra inte bara begått detta brott utan även gjort sig skyldig till våldtäkter han aldrig ens varit misstänkt för.
Och i Expressen/Kvällsposten kommer journalisten Maria Rydhagen fram till att hovrätten i sin iver att fria mannen anmärkningsvärt nog struntade i att följa lagen.
Vad är det då för paragraf rätten har blundat för? Det framgår inte.
Hon avslutar sin text med att uppmana läsarna att skicka så många mejl till den ansvarige domaren att dennes dator slutar fungera och ställa sig och skrika "utanför hans ämbetsfönster varje dag i en hel månad".
Hovrättspresident Lennart Svensäter ska kort sagt ha klart för sig att en domare som dömer misshagligt betalar ett pris,
Det var samma sak efter tingsrättens friande dom. I en replik på en debattartikel reagerade Ralf G Larsson, lagman vid Lunds tingsrätt, på tonläget i massmedier och sociala medier.
Han ställde en lika befogad som obehaglig fråga: kan de drev som uppstår skrämma yngre och mindre erfarna domare att böja sig för tillfälliga opinioner? Om så skulle bli fallet är rättssäkerheten satt ur spel.
Denna mediala reaktion är ingen engångsföreteelse. Tvärt om, dramaturgin är densamma när helst en misstänkt våldtäktsman frias.
Även Aftonbladet har med betydande energi ofta deltagit.
Nej, jag menar inte att tidningarna ska tystna. Svaga domar - sådana finns! - ska givetvis kritiseras. Att granska myndigheter som har makten att döma oss till livstids fängelse är en av journalistikens viktigaste uppgifter.
Men låt den skräniga kriminalpopulismen stanna på sajter som Avpixlat.