Haveriet gör mig dyster
Göran Lambertz haveri gör mig dyster till mods.
En av mina favoritjurister, en orädd och viktig röst i debatten, har målat in sig i ett hörn så till den grad att han skadar förtroendet för Högsta domstolen.
När en hel nation än en gång suckar över justitierådets egendomliga hållning i cirkus Quick kan det vara på plats att påminna om strider denne har utkämpat i det förflutna.
Som justitiekansler startade Lambertz 2004 ett projekt som skulle se över rättssäkerheten i brottmål. Ett viktigt arbete som föranleddes av att först Yasser Askar och sedan Joy Rahman fick resning och friades för mord de hade dömts till livstids fängelse för.
Utredarna som gick igenom resningsärenden mellan åren 1950 och 2005, kunde i rapporten "Felaktigt dömda" presentera allvarliga brister i rättsväsendet.
Genomgången ledde inte bara till en viktig rättssäkerhetsdebatt utan även, häpnadsväckande nog, till högljudda krav på att Lambertz skulle avgå som JK sedan han sagt något så självklart som att det sitter oskyldigt dömda i våra fängelser.
Jag skriver självklart, eftersom förutsättningen för att varenda en av de nästan 5 000 personer som just nu är inlåsta verkligen har begått de brott de dömts för är att vårt rättssystem är perfekt. Vilket det inte är.
Lambertz tog debatten, avgick med seger och fortsatte som JK tills han 2009 utsågs till justitieråd i Högsta domstolen.
Så långt min förtjusning i honom. Men det har dessvärre gått utför sedan de heroiska glansdagarna.
"Veckans brott" i tisdags saknade för all del inte underhållningsvärde. Leif GW Persson sjönk längre ner i fåtöljen varje gång Lambertz öppnade munnen och journalisten Dan Josefsson såg ut att spricka av ilska.
Men vad var det med justitierådet? Den här gången var han fixerad vid att en likhund har markerat. Att hundens insatser inte har lett till att en enda kroppsdel har hittats tycktes inte bekymra honom.
Visst låter det bestickande att Sture Bergwall har kunnat redogöra för 50 unika omständigheter som endast mördaren kunde känna till. Men nu har tio åklagare och 18 hovrättsdomare granskat förundersökningar och domar och konstaterat att de faller ihop.
Jag tror för övrigt att vi alla skulle kunna lalla runt i en skog några veckor, slänga ur oss chansningar hit och dit och med hjälp av ledande frågor till slut hamna något så när rätt.
Och vad är det för blåsning som medierna enligt Lambertz har gått på? Om han menar att de ursprungliga domarna var korrekta och att det därför inte rör sig om en rättsskandal så glömmer han något viktigt, nämligen att domstolarna ställdes inför manipulerade bevis.
Det går endast att spekulera i vad Lambertz har för drivkraft. Möjligen försöker han ärerädda sig själv efter att han som JK, statens högste övervakare av rättssystemet, snabbutredde morddomarna och fann dem vara oantastliga.
Att en av domarna i nationens högsta dömande församling gång på gång för en udda argumentation i ett fall där denne själv har klantat sig är inte oproblematiskt.
Inte heller faktumet att ett justitieråd så envist försvarar de upphävda domarna i denna rättsskandal känns upplyftande.
Jag tror att dessa märkligheter skadar förtroendet för Högsta domstolen och för rättsväsendet i stort.
Göran Lambertz, du gör mig sorgsen.