Så här har fascistiska partier alltid arbetat
Att Sverigedemokraterna håller sig med en hemlig propagandacentral där en bataljon fast anställda yrkeslögnare pumpar ut hat och rasism är inte direkt överraskande. Så har fascistiska partier alltid arbetat.
Ändå var det förstås alldeles utmärkt att TV4:s Kalla fakta konkretiserade den trafiken i ett avslöjande reportage. Liksom nättidningen ETC gjort tidigare.
Den historiska fascismens, liksom nutidens efterföljares, syn på propagandans roll i den politiska kampen är nämligen så främmande för alla demokratiska mediers och institutioners politiska moral att vi behöver ständiga påminnelser om hur fascister tänker.
De huvudsakliga målen för de tyska nazisternas propaganda var judar, socialister och den tyska pressen som man kallade ”Lügenpresse” (Lögnpressen). De huvudsakliga målen för SD är muslimer, socialister och public service.
I denna tradition är den systematiska och ständigt upprepade lögnen ett effektivt instrument och absolut ingenting att skämmas för. Lögnen är enligt fascisternas synsätt rent av moralisk när den är ett led i kampen och således tjänar en god sak.
Det som gör den här strategin lite komplicerad i dagens medievärld är att framträdande politiker får svårt att framföra rena och tydliga lögner. Jimmie Åkesson och de andra koryféerna i SD kan inte gärna stå i talarstolar och falskcitera sina politiska motståndare eller påstå att alla invandrare är kriminella. Då hamnar de i Rapport eller Aktuellt och blir utskrattade.
Det är därför SD:s propagandacentral får stor betydelse i kampen mot demokratin. Via ett myller av inlägg från anonymiserade konton på nätet kan propagandacentralen dels massdistribuera vilka lögner som helst, dels slippa ta ansvar, eller än värre ställas till ansvar i Rapport, Ekot eller Aktuellt. Och public service kan å andra sidan inte angripa anonyma inlägg på nätet.
Propagandacentralen kan på så vis komplettera partiets företrädare. Om Jimmie säger att brottsligheten är ”ett importerat problem” kan propagandacentralen fylla på med att alla muslimer är kriminella. Det är ett sedan snart tjugo år väl inövat och väloljat system.
Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att sverigedemokrater hatar public service i dess nuvarande form. Deras politik på det området är därför lättbegriplig. De ser Ungern, Polen och Slovakien som föredömen, där public service gjordes om till partiorgan efter maktövertagandet. Så skulle det utan tvekan gå också i Sverige om SD kunde genomföra sitt Machtübernahme.
I den public service-utredning som nyligen lades fram av högerpartierna men där C, V, S och MP var oeniga, kan man inte se någon omedelbar fara för att SVT, SR och UR skall orbániseras. Men den sverigedemokratiska bockfoten sticker förstås fram här och var och man anar färdriktningen.
I utredningens direktiv står exempelvis att public service måste ”särskilt beakta den kritik mot public service som finns hos dem som röstar på SD”.
Majoriteten, 70 procent av svenska folket, är mycket nöjd med vår public service, som också ligger i topp i alla förtroendemätningar. Men den stora majoriteten skall inte ”särskilt beaktas”, det ska bara den hatiska SD-minoriteten.
Råder ingen tvekan om vilket parti som formulerade det direktivet. Dessutom skall särskilda kommissarier tillsättas för att upprätthålla lydnaden hos radio- och tv-journalisterna när det gäller att vinna sverigedemokraters förtroende. Som SD-representanten i utredningen, Alexander Christiansson, hotfullt påpekade när utredningen presenterades: ”Granskningen av bolagens partiskhet ska bli mer omfattande.” Det betyder att sådant som SD ogillar skall bort. Det är inget litet steg på väg mot SD:s ideala ungerska tillstånd.
Därmed blir program som veckans Kalla fakta förbjudna. Den belåtenhet med vilken den demokratiska högerns ledarsidor hälsade public service-utredningen förefaller mig därför lite väl naiv.