Lögnen lever och mår bra i demokratierna
Aldrig har kommunikationerna varit så snabba, aldrig har våra möjligheter att bilda oss och skaffa oss kunskap varit så stora.
Och aldrig har lögnen fått så stort utrymme.
Jag talar inte om Nordkorea eller Ryssland, inte Kina eller Syrien.
Lögnen frodas i demokratierna.
I Nordkorea, Ryssland, Kina och Syrien vet människorna att makten ljuger och anpassar sig därefter: rycker på axlarna, fnyser åt tv-nyheterna, låtsas hålla med eller sluter sig inåt och skapar en egen verklighet avskärmad från den outhärdliga yttre.
Men i demokratierna hejar människor på lögnen.
Donald Trump blåljuger. Att läsa hans tweets är att äta andlig arsenik. Han påstår saker rakt ut som är hur lätta som helst att vederlägga. Till exempel att hans troliga konkurrent i nästa års presidentval Joe Biden har roffat åt sig pengar i Ukraina tillsammans med sin son. Inga belägg, inte ens den minsta siffra. Bara påståenden rakt ut, gång på gång, parat med andra lögner.
Trump har 67 miljoner följare på Twitter.
Storbritannien. Premiärminister Boris Johnson ljög i parlamentet om att förhandlingar med EU pågick. Han försökte inte ens låtsas, hans sneda leende sa allt: Jag ljuger, ni vet det, jag vet det.
Han fick egen majoritet i valet.
Sverige. Lögnerna om Greta Thunberg till exempel. Hon styrs av en pr-firma. Soros styr henne. Mäktiga kapitalkrafter ligger bakom henne.
Det är inte meningen att vi ska tro på lögnerna. De som ljuger är inte korkade, även om en del som skriver till mig verkar vansinniga: de som efter Sverigedemokraternas propagandafilm om vår historia faktiskt tror att Socialdemokraterna på 1940-talet var i det närmaste nazister som gladeligen arbetade med Hitler.
Lögnerna syftar till att bryta sönder det offentliga samtalet.
Ett civiliserat samhälle bygger på gemensamma uttalade och outtalade regler. Tala sanning. Visst ljugs det men det är skamligt att bli påkommen.
Om man som Trump säger en sak och nästa stund blånekar till att man sagt det även om det finns på band och har miljoner vittnen, då leds vi ut i barbari. Grunden för mänsklig samvaro är borta.
Upprepa en lögn tillräckligt ofta och något fastnar. Hur många amerikaner tror i dag att något ligger det väl bakom presidentens upprepade påståenden om sin motståndare?
Man kan också vända på det och grundlöst anklaga andra för att tala osanning. Vår egen Jimmie Åkesson har haft för vana att påstå att motståndarna ljuger, ständigt ljuger de.
Den taktiken syftar till att kitta samman de egna anhängarna: vi håller ihop mot en fientlig och opålitlig omvärld.
Det är även Donald Trumps syfte. En stor skara människor lapar i sig vad han säger. De ser honom som en salt sanningssägare mot härskarna i Washington.
Men än viktigare är att våra tankar ska styras åt andra håll än väsentligheterna.
Vi kan återta våra liv från falska profeter, ondskefulla nihilister och försäljare av andlig ormmedicin
Man vet inte vad som är sant. Båda sidor ljuger. När medborgaren finner debatten rutten och meningslös har demokratins fiende vunnit.
Medborgarna snärjs in i gräl om hägringar.
Detta är särskilt farligt i vår tid då basen för de traditionella partierna bryts sönder.
Ju svagare bas desto opinionskänsligare politiker och desto sårbarare blir de för inbillade folkstormar.
Vi kan inte skylla på någon annan än oss själva. Internet och särskilt Facebook har blivit mänsklighetens intellektuella näring.
Vandringshistorierna svischar runt jorden med ljusets hastighet, lustigheterna delas och delas igen, fejkade bilder och påhittade historier klickas och begrundas.
Jag kan svära på att människorna i Europa och USA var mycket mer bildade för 50 år sedan. Då såg de på nyhetsprogram, inte Netflix. Då läste de rejäla dagstidningar, inte Facebook.
Ja, i den meningen var det bättre förr.
Nej, vi kan inte vrida tillbaka klockan.
Men vi kan återta våra liv från falska profeter, ondskefulla nihilister och försäljare av andlig ormmedicin.