Våga ryta till mot de kaxiga 12- åringarna
En pendeltågsfärd för några år sedan lärde mig massor om ungdomsproblemen i Sverige.
I min vagn var det fyra pojkar mellan 10 och 13 år som gapade och höll på. Snart började de retas med en vuxen tjej bredvid.
Jag var bakis och lat. Dessutom ville jag inte sabba hennes auktoritet inför dem; tjejer måste inte försvaras av killar. ”Hon kan ta hand om sig själv.”
Till min förvåning märkte jag att hon inte sa åt dem utan tog emot. De fortsatte så klart. Jag kokade: Akta er skitungar. Ge mig bara en anledning och jag ska ...
Då sa en av dem det magiska ordet. Hora.
Upp flög jag och tog tag i grabbens arm: Vad sa du? Vad sa du? Vad ger dig rätten?
Han var förvånad, men spelade ball: Vem fan e durå?
– Vem fan är j...? Jag är en vuxen. Du är ett barn. Har du inte lärt dig att visa respekt för äldre? Vad skulle du tycka om någon kallade din syrra för hora? Be om ursäkt.
Sa jag, fast med VERSALA bokstäver och massa utropstecken.
Då svarade killen med något kaxigt – som jag inte minns för att jag dels kände hela vagnens ögon på min rygg och samtidigt tänkte road: Respekt för ”äldre”?! Snygg replik Nima. Där rök den oskulden, du är nu officiellt gubbe.
Nu när jag ändå lekte skolfröken tänkte jag se till att de sent skulle glömma läxan.
– Ge hit din mobil!
– Öh va?
– GE HIT DIN MOBIL! Jag ska ringa din mor. Hon skulle skämmas om hon hörde dig, jag vet att hon har uppfostrat dig bättre än så. Ger du inte mig nallen så tar jag den ifrån dig och ringer alla nummer tills jag får tag på henne.
Killen fick äntligen desperation i blicken: ”Öh, det va’ han som sa’t ju.”
Jag grep tag i grabben han pekade på: Jag ringer hans morsa också, men du kommer inte undan.
Klart de bad om ursäkt.
När jag gick av på nästa station gav de självklart mig långfingret – efter att dörrarna hade stängts – men det bjöd jag på. Myntet hade fallit ner.
En 16-åring misshandlades nyligen till döds. Vissa skyller på politiker, andra på föräldrar. Det är liksom alltid någon annans fel.
Felet är ditt! Och mitt. Hur många gånger har vi inte sett ungdomar bete sig som idioter utan att säga till dem? Alla stör sig, men hoppas att någon annan ska säga något.
Jag har följt debatten om 16-åringen. Ungdomsledaren säger ”mer pengar”. Festfixaren säger ”brist på lokaler och mer vakter”. Snack.
Problemet grundar sig i att ungdomar obehindrat får bete sig som de vill, utan att det blir några konsekvenser. Många vuxna har en patetisk rädsla för barn. För sitt eget
ansvar som vägledare.
”Stoppa ungdomsvåldet” säger en tidningsredaktör. ”Bra sagt” svarar läsarna. Jag lovar, i morgon när en handfull fjortisar gapar i deras vagn kommer både tidningsmannen och läsarna sitta där som viljelösa våp och låtsas som att det regnar.
Biffiga 18-åringar förstår jag att ingen vill tillrättavisa, de är redan förlorade, men 12-åringar?! De må verka hur kaxiga som helst, men om du ryter till blir de möss. Och viktigast av allt inser de var gränserna går.