Jäv i bedrägerimål – måste göras om
Att ordförande i en rättegång tipsar åklagaren om hur fällande dom ska uppnås är det mest uppseendeväckande fall av jäv jag har hört talas om.
Målet kommer att tas om, vilket var det enda rimliga beslutet Malmö tingsrätt kunde fatta.
Det stora bedrägerimålet kring blufföretaget 118 108 med ett 20-tal åtalade har pågått sedan slutet på oktober.
I går, då förhandlingen nästan var över, endast pläderingar återstår, blev det känt att rättens ordförande, rådman Björn Serrander, för några dagar sedan gjorde något så egendomligt som att lämna över en lapp till åklagaren med ett förslag om hur gärningsbeskrivningen skulle justeras.
En gärningsbeskrivning är åklagarens redogörelse för vilken kriminell handling den åtalade ska ha gjort sig skyldig till och är avgörande för domen: rätten kan inte döma för annan brottslighet än den beskrivna.
Varför gjorde rådmannen så? Den enda rimliga förklaringen är att han var sugen på fällande dom, men att han inte tyckte att åklagarens resonemang höll. Han ville ge lite hjälp på traven.
Vi har alltså att göra med en domare som inte bara är tydlig med att han har bestämt sig i skuldfrågan innan han har hört advokaternas slutanföranden utan även är beredd att ingå ett otillåtet samarbete med åklagare för att nå fram till en utgång som gör honom nöjd.
Åklagaren reagerade omedelbart. Brevet diariefördes och hon ringde till sin chef som i sin tur vände sig till lagman Eva Wendel Rosberg, chefen på Malmö tingsrätt.
Under möten i går förklarade en ångerfull rådman att det han gjorde var idiotiskt. Men han höll, märkligt nog, inte med om att han var jävig. Serrander tvingades bort.
Att åklagaren slog larm hedrar henne. Mer egendomlig är hennes åsikt att rättegången kunde fortsätta med den andra juristdomaren i målet och övriga nämndemän.
Detta är ett stort mål och rätten har rimligen haft ett antal överläggningar. Om Serrander även under dem har varit öppen med sin uppfattning vet vi inte, men redan misstanken om att han kan ha påverkat övriga domare är tillräcklig.
Vem skulle vilja vara åtalad i en process där rätten helt har förbrukat sin trovärdighet?
Dagens förhandling med helt nya domare kom fram till det enda rimliga: hela målet tas om.
Enligt advokat Torgny Palm, som försvarar en av de åtalade, var det ett välskrivet beslut som pedagogiskt resonerade sig fram.
Detta är ett exceptionellt fall av jäv. Det vanliga är att trassel uppstår då en nämndeman på ett eller annat sätt visat prov på dåligt omdöme.
Det stora målet mot Södertäljenätverket fick tas om sedan en av amatördomarna inte berättat att han satt i polisstyrelsen, där information om målet behandlades vid sammanträden.
Jag har tidigare skrivit om ett fall som i någon mån påminner om händelsen i Malmö. Mitt under en rättegång i Svea hovrätt började en nämndeman leka privatspanare och vände sig till åklagare Nils-Eric Schultz med ett dokument där hon föreslog vad han borde fokusera på under återstoden av rättegången.
Nämndemannen åkte ut ur rättsalen så det visslade om det, varefter processen kunde fortsätta.
Men att en rådman, dessutom rättens ordförande, ägnar sig åt liknande dumheter är något helt annat. Det påverkar tilltron inte bara till den pågående rättegången, det drar ett löjes skimmer över rättsväsendet.
Jävet i Malmö aktualiserar även problemet med alla dessa rättscentrum som ploppat upp som svampar ur jorden runt om i landet.
Att tingsrätt, åklagarmyndighet och polis ryms i samma byggnader är säkert effektivt och har nog ekonomiska fördelar, men att en domare sitter vid samma lunchbord som en utredande polis eller åklagare är olyckligt.
Inte för att jag tror att risken för oacceptabla samarbeten är stor, men folk kan ju få för sig att de sitter och resonerar sig fram till lämpliga domar över kaffet.
Chefen för Örebro tingsrätt, lagman Per Grevesmühl, förbjöd för några dagar sedan sin personal att äta ihop med åklagare och poliser.
Det är ett beslut som andra tingsrätter borde ta intryck av. Det gäller inte minst i Malmö.