Fritid – nej, någon sådan har jag inte
Livrustkammaren, i källaren på Stockholms slott, har öppnat en ny utställning. Den heter ”Manligt” och visar några exempel ur Gustav V:s civila garderob. Gå förbi dräkten som Gustav III bar den där nesliga kvällen på Operan och Gustav II Adolfs tornerrustning, så kommer du rätt. Allt hänger kvar till januari 2012. Utställningen ligger i tiden, för plötsligt bryr sig alla om hur män klär sig, förutom de flesta av männen själva, förstås.
Det är snygga grejer: en fotsid automobilrock i tjock gabardin med benknappar, tennisbyxor i benvit ullflanell och en kostym i kritstrecksrandigt, med ränderna brett isär i kunglig avskildhet.
Den senare måste ha varit en favorit, för till och med kavajslagens veck är fransiga av användning.
Längst in i lokalen ligger Gustav V:s sista, oavslutade broderi i en monter. Det är ett taggigt vågmönster, ungefär som omslaget till Joy Divisions ”Unknown Pleasures”, fast i sprakande norrskensfärger. Av allt jag ser är det broderiet jag tar med mig hem. Bildligt skrivet, alltså.
Då och då blir jag ombedd att fylla i små faktarutor om mig själv: ”Namn:, Familj:, Bor:”, och så vidare. Det mesta finns det bra svar på, även om jag måste räkna efter när jag ska fylla i ”Ålder:”. Men en rad gör alltid att det slår stopp. Det är ett uppfordrande litet ord och ju längre jag stirrar på det, desto djupare sjunker humöret.
”Fritidsintressen:”
Ordet spelar oskyldigt, men varje gång det riktas mot mig känns det som om jag står i fel ände av en oförskämdhet.
Man anar vad ordet förväntar sig. Det vill ha ”parkour”, ”skärmflygning”, eller åtminstone ”ekologisk stadsodling”. Något aktivt, spännande och här-hänger-vi-medigt. Och vad kan jag ge? ”Läsa”? ”Skriva”? ”Se på film”? ”Laga mat”?
Ni hör själva. Jag kunde lika gärna skriva ”Svepa lik”. Eller, förresten, det kunde jag inte alls. Det skulle åtminstone falla utanför ramen för vardagen i den övre medieklassen. Det är en brutal insikt att man inte har någon egentlig fritid. Inga egentliga intressen heller. Man är Linus på arbetslinjen, dygnet runt, 365 dagar om året. Så fick jag se Gustav V:s broderi.
De har just lagt ned syföreningen i mina gamla hemtrakter, men Handarbetets vänner finns fortfarande och Clara Waever är ännu i svang.
Fritidsintressen? Korsstygn, förstås.