Kokaindomen – ett fiasko för åklagarna
Det största narkotikamålet någonsin i Sverige slutade med fiasko för den internationella åklagarkammaren.
Jonas Falk, utpekad knarkbaron, friades för att åklagarna inte ens lyckades förklara vilka brott han ska ha gjort sig skyldig till.
Det var sannerligen ingen högoddsare att ensamseglaren Mauritz Andersson dömdes till ett långt straff.
En normalbegåvad tioåring hade med framgång kunnat åtala en människa som grips ensam på havet med över ett ton kokain i lasten.
Inte heller var det överraskande att Jonas Falk friades. Han dömdes till 18 års fängelse i tingsrätten, men det faktum att han för ett par veckor sedan släpptes ur häktet indikerade att hovrätten hade kommit fram till en annan bedömning.
Att kokainligans påstådda huvudman går fri innebär inte nödvändigtvis att åklagarna har gjort fel. Att värdera bevis är ingen exakt vetenskap och det är inte ovanligt att domstolar gör olika bedömningar.
Minns till exempel Christer Pettersson, som både fälldes och friades för mordet på Olof Palme.
Men hovrättens resonemang kring bevisningen - eller rättare sagt, avsaknad av bevisning - mot Jonas Falk väcker onekligen frågor.
Domstolen har allvarliga invändningar mot gärningsbeskrivningen, det vill säga den redogörelse som ingår i en åklagares stämningsansökan om vilken brottslighet den misstänkte har gjort sig skyldig till.
Vilken typ och vilken mängd av narkotika handlar det om? När ska det ha köpts och sålts? På vilket sätt har överlåtelserna gått till?
Inga av dessa frågor har det funnits svar på. Åklagarna har i stället vagt hävdat att det rör sig om ett antal grova narkotikabrott under åren 2006 - 2010.
En utredning som har kostat hundratals miljoner och pågått i åtskilliga år utmynnar alltså i att staten inte ens kan beskriva vilka brott som ligaledaren ska ha begått.
Domstolen konstaterar inte utan syrlighet att det är "anmärkningsvärt" att delar av förundersökningen har raderats och att de diffusa anklagelserna är mycket svåra att försvara sig mot. Därför måste också bevisribban sättas högt. En ribba som åklagarna inte lyckades ta sig över.
Svea hovrätt anser med andra ord att rättssäkerheten omfattar även dem som misstänks för mycket grova brott. Den åsikten är inte så självklar som den borde vara: Stockholms tingsrätt fann samma bevisning "nära nog perfekt".
Att överinstansen skulle ha mer integritet i det här fallet än vad den första instansen visade prov på förvånar dock ingen som har följt de två processerna, hovrätten har till exempel tidigare konstaterat att allvarliga rättegångsfel begicks i tingsrätten.
Mer överraskande är att hovrätten friade Mauritz Andersson för ett innehav av nio kilo kokain som i flera år ska ha förvarats på en båt han hade förtöjd i Göteborg.
En polis har trots allt under ed berättat att han hittade partiet under en husrannsakan. Det ska mycket till för att vifta bort ett sådant vittnesmål.
Men omständigheterna är mycket egendomliga. Poliser har i olika omgångar bott på båten utan att upptäcka knarket. Utredaren som gjorde fyndet säger att han omedelbart fotograferade det, men sedan raderade bilden.
Han ska sedan ha lämnat in beslaget, ett av de största någonsin i Sverige, på en polisstation. Där kan dock ingen dra sig till minnes att så har skett.
Har detta parti över huvud taget någonsin funnits på båten? Hovrätten undviker att ställa frågan och löser problemet genom att konstatera att Andersson inte visste om att han hade knark i lasten och därför ska frias på den punkten.
Två enorma processer har nu passerat, men det är inte säkert att allt är sagt och gjort. Andersson och en 31-årig man döms även för att ha försökt att smuggla minst 700 kilo kokain.
Men ett av hovrättsråden ville fria männen och för i ett tillägg till domen ett långt resonemang om vad förberedelse till brott egentligen betyder. Hur långt framskriden måste planen vara för att inte längre vara en fantasi utan brottslig verksamhet?
Att domarna på denna punkt är djupt oeniga visar, om inte annat, att rättsläget är oklart.
Kanske något för Högsta domstolen att pröva? Jag skulle inte bli förvånad om detta märkliga mål slutgiltigt avgörs av justitieråden på Riddarhustorget.