Politiken som kan kidnappa valrörelsen
VÄSTERÅS. "Riktiga livstidsstraff!" "Mer kameraövervakning!". "Tredje gången gillt!"
De sverigedemokratiska rop som skallade genom Aros kongresshall i dag kan mycket väl komma att diktera kriminalpolitiken i valrörelsen.
Gräsrötterna avlöste varandra i talarstolen, de grälade med partiledningen och fördömde samhällets närmast kriminellt slappa brottsbekämpning.
Det var ett parti med gott självförtroende som ägnade en betydande del av sin kongress första dag åt att diskutera sitt näst viktigaste politikområde, brott och straff.
Vem vet, kanske kommer allt detta tjat om hårdare tag att attrahera även vissa av de väljare som inte har invandrare på hjärnan?
Polisen måste få utöka sin vapenarsenal med vattenkanoner! krävde Stefan Olsson från Landskrona. Mördare som döms till livstid är ibland ute efter bara några år! dundrade Staffan Levinsson från Göteborg.
Att polisen redan får använda detta vapen men av taktiska skäl valt att avstå och att den livstidsdömde mördare som senast fick sitt straff tidsbestämt åkte på 51 år var inget som bekymrade dessa herrar.
Vissa av partiets förslag är lätta att sympatisera med. Som till exempel att det ska bli enklare för brottsoffer att få ut skadestånd de har tillerkänts av domstol. Eller att vittnesskyddet ska förbättras.
Annat är mindre lustigt. Ett offentligt register över dömda sexbrottslingar leder inte bara till livslång bestraffning. Hatstämningar kan piskas upp med lynchningar som följd.
Ett sådant register kommer i alla händelser inte, som SD har inbillat sig, att leda till "att allvarlig sexbrottslighet kan undvikas". Liknande system finns i USA, vilket inte hindrar att kvinnor och barn även där utsätts för övergrepp.
"Sverigedemokratiskt inriktningsprogram för kriminalpolitik", utarbetat av partiets rättspolitiske talesperson Richard Jomshof och järnrörsviftaren Kent Ekeroth, antogs enhälligt framåt sen eftermiddag med ett entusiastiskt ja.
Det är ett program som kan få ett inflytande som övriga småpartier bara kan drömma om.
Ta bara kravet på förbud mot utländska tiggare. Det säger inte bara något om partiets själva livsluft, främlingsfientligheten, utan möjligen även någonting om tillståndet i svensk politik.
SD var först med denna tankegång. Sedan luftade moderaterna ett liknande förslag.
Detta är inte unikt. Åtskilliga av de partier som stoltserar med att inte närma sig SD:s syn på invandring eller normalisera partiets språkbruk, tycks sno friskt av dess kriminalpolitik.
Skärpta straff för knark, avskaffande av ungdomsrabatt vid fängelsestraff, hårdare syn på vad livstid betyder och kriminalisering av rymningar är exempel på förslag som först SD och sedan partier i alliansen i modifierade versioner har lagt.
Sossarna, även det ett pålitligt hårdare tag-parti, har än så länge legat lågt. Krav på skärpta straff för olika vapenbrott har dock framförts. Gissa vilka som har idisslat den tanken länge.
Nej, allt detta är givetvis inte stöldgods. Det går nog inte ens att kräva böter för innehav av högljudd papegoja utan att någon sverigedemokrat har hunnit före.
Men det går inte att utesluta att diverse partistrateger har dragit slutsatsen att väljare som har flytt till Jimmie Åkesson går att återerövra genom att närma sig dennes syn på brott och straff.
Jag hoppas att jag har fel, för det sista Sverige behöver är en kriminalpolitik som är ännu mer populistisk än vad den redan är.